Talmarkörer och tempus (eller det här med att skriva dialog del 3)
Dagens inlägg om dialog blir det tredje i följetongen och snart kan vi ju dra i gång det här på riktigt! Två ytterligare byggstenar i dialogens värld är talmarkörer och tempus och dessa tänkte jag att jag skulle ge exempel på i dag.
Tempus
Jag lägger detta som en egen rubrik, även om den blir väldigt kort. Det är också anledningen till att jag inte lägger tempus i dialog som ett eget inlägg. Om tempus i dialog finns det inte så mycket att säga egentligen, förutom att du måste välja ett. Och det tempus du väljer ska du följa genomgående.
Om du väljer att skriva i presens så blir det:
”Kommer du redan nu?” säger Berit.
Och skriver du i preteritum så blir det i stället:
”Kommer du redan nu?” sa Berit.
Jag har skrivit ett inlägg om tempus i ett helt eget inlägg, jag länkar det nedan ifall du vill ta dig en titt. Men den korta slutsatsen är att tempus spelar mindre roll än du tror.
Själv skriver jag nu för tiden i preteritum. Det var egentligen en slump att det blev så. Jag, precis som väldigt många aspirerande författare, skrev från början i presens. Men det är en annan historia. Dock färgar det av sig på mig på så sätt att de exempel jag delar på sidan blir i preteritum, men det får ni helt enkelt stå ut med.
Talmarkörer
En talmarkör är helt enkelt det ord som talar om för läsaren dels att en karaktär säger något, ordet kan också uttrycka hur en karaktär pratar. Enligt exemplet ovan:
”Kommer du redan nu?” sa Berit.
Här blir alltså ”sa” talmarkören.
Och egentligen skulle jag kunna sätta punkt här i detta inlägg. För ”sa” (eller ”säger” för dig som skriver i presens) duger alldeles utmärkt i princip varje gång. Däremot kan det ju bli lite tjatigt att använda i varje mening:
”Kommer du redan nu?” sa Berit.
”Ja”, sa Pelle.
”Hur mår du?” sa Berit.
”Jag mår bra”, sa Pelle.
”Så bra”, sa Berit.
”Hur mår du?” sa Pelle.
”Bara fint”, sa Berit.
Tja, jag tror ni fattar grejen. Ni förstår att Pelle och Berit bollar dialogen mellan sig och hade kunnat nöja er med:
”Kommer du redan nu?” sa Berit.
”Ja”, sa Pelle.
”Hur mår du?”
”Jag mår bra.”
”Så bra.”
”Hur mår du?”
”Bara fint.”
Även detta blir dock lite enformigt i längden, det kan också bli förvirrande efter ett tag vilket gör att läsaren måste räkna tillbaka till vem det är som säger något fortfarande… det är därför författare också brukar använda ett verktyg i dialogen som kallas för puls. Men det återkommer jag till i ett kommande inlägg i följetongen.
Men okej. Jag sa att vi kunde nöja oss med ”sa”. Gör författare det? Nja… inte direkt. Författare är mycket kreativa människor och när det blivit en del ”sa” så tänker många författare (nybörjare är speciellt benägna att gå i fällan) att här behövs variation, därför finns det karaktärer som mumlar, skriker, väser och fnittrar fram sina repliker.
Jämför:
”Kommer du redan nu!” skrek Berit.
”Kommer du redan nu?” fnittrade Berit.
Den första har både utropstecken i slutet av meningen och ett ”skrek” som talmarkör, detta blir kaka på kaka. Och visst, det blir väl en annorlunda läsupplevelse om Berit fnittrar fram detta till Pelle. Men den vanligaste anledningen till att författare uppmanas vara försiktig med för mycket variation av talmarkörer är att det helt enkelt oftast inte behövs. Plus att det i vissa fall blir otroligt. Försök själv fnittra medan du uttalar en mening.
Så hur får vi fram en skämtsam eller romantisk stämning (eller vilken stämning vi nu vill ha) mellan Berit och Pelle. Lösningen heter, som så ofta i skrivarsammanhang, gestaltning. Och enligt mig är det precis här pulsen kommer in som jag också nämnde ovan. Jag sätter därför punkt här för dagens inlägg och återkommer till det här med puls nästa vecka.
I det här inlägget har jag kastat sten i glashus. Jag varierar också talmarkörer ibland. Men det är här man märker skillnaden på en helt nybakad författare eller en som gör medvetna val: Om du är sparsam med dina väsningar eller mumlanden så lyser de starkare när de väl dyker upp.
Länktips - talmarkörer
Överkursen om att skriva dialog finns på Anna Gables hemsida, fullt av formalia och bra tips! Du hittar inlägget här.
Jag har tidigare skrivit ett inlägg om tempus, det hittar du här.
Fler inlägg i följetongen om dialoger:
Skönlitterär dialog – en introduktion, finns här.
Anföringstecken, finns här.
Puls i dialog, hittar du här.
Att gestalta genom dialog, hittar du här.
Trovärdig dialog, hittar du här.
Tua Burlin gästbloggar om historisk dialog, del 1 finns här.
Tua Burlin gästbloggar om historisk dialog, del 2 finns här.
Att redigera dialog, finns här.
Dagens övning - talmarkörer
Se över dialogen i ditt eget manus och kontrollera dina talmarkörer. Använder du något annat än “sa” ofta? Vad är anledningen i så fall? Använder du talmarkörer för ofta eller för sällan? Försök hitta en rimlig balans.
PS. Mytomanen på Maderia har fått släppdatum...
Du har väl inte missat att min ljudbok nu har fått både omslagsillustration och uppläsare samt finns sökbar på Storytel? Läs mer här.
Behöver du ytterligare hjälp och lotsning vidare i ditt skrivprojekt?
Behöver du ytterligare hjälp och lotsning vidare i ditt skrivprojekt? Jag hjälper dig gärna vidare i rollen som lektör eller skrivcoach, du hittar mina lektörstjänster här.
Nyhetsbrev
Missa inga nyheter på bloggen – prenumerera på mitt nyhetsbrev.
Vanligtvis skickar jag ut ett inlägg per månad. Där delger jag nyheter på bloggen och reflekterar lite allmänt kring skrivande.
Utvalda blogginlägg
Skönlitterär gestaltning – en introduktion
Medverka i författarporträtt eller gästblogga?
