Tempus
Många aspirerande författare reflekterar kring frågan i vilket tempus man ska skriva sin roman. De vanligaste tempusen i romanmanus är presens eller preteritum (imperfekt). Presens innebär att berättelsen förs framåt i nutid. Preteritum berättar i dåtid.
Skriv i det tempus där du känner dig hemma
Det allra första rådet: Du ska skriva i det tempus där du känner dig mest hemma och där din text flyter lättast så att du kan hamna i flow och inte behöver tänka över detta (för att tänka för mycket på formalia stoppar upp ditt flyt).
Vidare så kan du själv tänka efter för att försöka komma ihåg vilket tempus de senaste romanerna som du läst är skrivna i. De flesta minns inte detta.
Det finns dock skrivarhandböcker som avråder från att skriva i presens helt och hållet. Jag har sett kommentarer på sociala medier där läsare uttrycker att ”Jag läser inte romaner skrivna i presens”. Med det sagt behöver man inte låta modet sjunka om man är en av dem som skriver i presens. Detta är fakta:
- Många nybörjare (enligt min uppfattning de flesta) skriver i presens.
- De flesta romanmanus som antas för utgivning är fortfarande skrivna i preteritum, men antalet manus skrivna i presens ökar. De senaste digitala ljudböckerna jag lyssnat på har båda varit skrivna i presens (ja, jag har blivit en medveten läsare/lyssnare nu eftersom jag snöat in på detta)
Okej. Så är det någon skillnad på att skriva i presens och preteritum? Om jag har ett helt romanmanus i nutid kan jag skriva om det lite lätt och enkelt till dåtidsformat? De kortfattade svaren är:
- Läsaren minns som sagt inte vilket tempus romanen är skriven i.
- Det är milsvid skillnad på att skriva i dåtid och nutid. Det är inte bara att ändra verb utan även andra förändringar behövs.
Exempel på text i perfekt och preteritum
Text i presens
Det är april. Regnet öser ned. Allt har gått åt helvete. Därför sitter de samlade, tre ungdomskamrater som inte träffats på länge, i Samuels lägenhet i Karlstad. Joakim har slagit sig ned i fåtöljen och lagt upp fötterna på fotpallen. Samuel och Emanuel sitter i soffan. De har precis börjat diskutera sina missöden. Ja, Joakim diskuterar inte så mycket. Honom får de andra två dra informationen ur. Men de känner Joakim och vet precis vad de ska fråga för att kunna lirka ur honom det de behöver veta. Det är den där jävla Mikaela som tagit knäcken på honom.
Text i preteritum
Det var april. Regnet öste ned. Allt hade gått åt helvete. Därför satt de samlade, tre ungdomskamrater som inte träffats på länge, i Samuels lägenhet i Karlstad. Joakim hade slagit sig ned i fåtöljen och lagt upp fötterna på fotpallen. Samuel och Emanuel satt i soffan. De hade precis börjat diskutera sina missöden. Ja, Joakim diskuterade inte så mycket. Honom fick de andra två dra informationen ur. Men de känner Joakim och visste precis vad de skulle fråga för att kunna lirka ur honom det de behövde veta. Det var den där jävla Mikaela som tagit knäcken på honom.
Vilken version flyter bäst, tycker du? Spelar det alls någon roll? Milsvid skillnad att skriva, men skillnaden märks alltså sällan för läsaren… det är alltså andra saker som avgör om din text fastnar hos läsaren eller inte!
I just exemplet ovan har jag främst ändrat verben, men jag fick problem med meningen ”Men de känner Joakim…” till slut valde jag att låta detta stå kvar i presens, just verbet känner alltså. Kanske borde meningen skrivits om helt och hållet. Just vad gäller berättartekniskt så hade jag, om jag skulle skriva om texten igen, valt att ta bort meningen eller ändra den fullständigt. Men det tar vi när vi kommer in på berättarteknik och gestaltning! (Och omskrivning har redan gjorts, i romanen är just detta stycke redan struket.)
Närheten till karaktärerna påverkas inte av val av tempus
Av en ren slump blev mitt första feelgoodmanus skrivet i preteritum. Jag började med en scen mitt i manuset i presens, men ville hoppa tillbaka i tiden och gjorde då det i preteritum. Den här preteritum blev senare startkapitel och således valde jag till slut att fortsatta romanen i samma tempus. Resultatet blev jättebra och för mig flyter det nu allra bäst när jag skriver i dåtid. Eftersom jag utvecklat min förmåga att gestalta blir närheten till mina karaktärer inget problem och jag har fått återkoppling från flera testläsare som belyser just min styrka i att skapa djup i mina karaktärer.
Finns det inga skillnader mellan texter i olika tempus?
Till exempel: Pelle lade över blombuketten i andra handen och fiskade upp mobilen. Baklyktorna på tunnelbanetåget förvann iväg in i tunneln. Fan också. Han stampade hårt i marken och förbannade rökförbudsskylten. Men det missade tunnelbanetåget skulle leda till att han senare under dagen träffade henne. Jessika.
Det här funkar inte om du skriver i presens, för eftersom Pelle då berättar i presens så vet han inte om att han senare kommer träffa Jessika. Det går fortfarande att beskriva saker och ting i futurum, men det blir då en yttre berättare som får tala om det – vilket innebär att du hamnar längre ifrån Pelle. Berättarteknik som sagt (och det återkommer vi till).
Fokusera på verktygslådan
Sammanfattningsvis ska du inte reflektera för mycket kring ditt tempus, det är bättre att lägga tid och kraft på att utveckla dina kunskaper inom författarens verktygslåda. En välgjord gestaltning, miljöbeskrivningar och din struktur är mycket viktigare ingredienser att få på plats än att slita sitt hår över ditt tempus. Du hittar länken till vad verktygslådan innehåller i det här blogginlägget. Jag har också en följetong om karaktärer och karaktärsutveckling som du kan läsa, första inlägget hittar du här.
Nästa veckas blogginlägg handlar om testläsare, du hittar det HÄR.
Behöver du ytterligare hjälp och lotsning vidare i ditt skrivprojekt?
Behöver du ytterligare hjälp och lotsning vidare i ditt skrivprojekt? Jag hjälper dig gärna vidare i rollen som skrivcoach eller lektör, du hittar mina skrivtjänster här
Nyhetsbrev
Missa inga nyheter på bloggen – prenumerera på mitt nyhetsbrev.
Vanligtvis skickar jag ut ett inlägg per månad. Där delger jag nyheter på bloggen och reflekterar lite allmänt kring skrivande.
Utvalda blogginlägg
Boka höstens lektörsläsning
Författarporträtt – Lottie Barrklev
