Hur jag skapade en huvudkaraktär – inlägg om karaktärer del 2
I förra inlägget började jag beskriva hur man kan skapa en huvudkaraktär och några grundläggande saker att fundera kring, du hittar inlägget här. Nu tänkte jag beskriva hur jag skapade en huvudkaraktär till min första feelgoodroman MYTOMANEN PÅ MADEIRA. Naturligtvis går det bra att ha mer än en huvudkaraktär, men vi sparar just den delen till ett separat inlägg då det finns en hel del att reflektera kring för den som är våghalsig nog att våga sig på detta (japp, undertecknad har just försökt ro iland ett sådant projekt).
Att få grepp om huvudkaraktären
I mitt första feelgoodmanus har jag alltså EN huvudkaraktär. Det är en kille vid namn Rasmus som jobbar på resebyrå.
Historien i korthet: Tillsammans med vännen Patrik söker Rasmus ett reseledarjobb på falska meriter och de blir placerade på Madeira.
Det första jag behövde göra var att själv försöka få grepp om Rasmus. För om inte jag som författare har det, hur ska jag kunna förmedla den känslan till läsaren? Alltså var det dags att ge honom några attribut. Utseende, javisst. Men det är inte det viktigaste. Några målande penseldrag i början av din bok räcker – så gör läsaren resten av jobbet. Istället behövde jag klura ut hur han var som person. Med tanke på att min bok skulle handla om en lögnare så måste jag också väga upp en ganska stor brist med några goda egenskaper. Dessutom måste jag reda ut varför han ljuger. För ja… det kommer läsaren så småningom vilja ha en förklaring till. Jag kommer gå djupare in på hur man skapar djup i sitt persongalleri i ett av de kommande inläggen.
Jag kan inte spoila för mycket om min bok, men Rasmus är en väldigt charmig karaktär. Visserligen ljuger han om det mesta, bland annat att han hade chefserfarenhet och att han kan måla akvareller. Men han har ett gott hjärta, är en god problemlösare och älskar djur över allt annat. Dessutom blir han, som tidigare haft problem att binda sig, upp över öronen förälskad i en kollega som självfallet tror allt han säger är sant…
Okej, jag tror ni anar den underliggande konflikten och stormen i berättelsen? Men det är ju inte den vi ska fokusera på i dag, det får bli ett kommande blogginlägg.
Låt läsaren lära känna din huvudkaraktär
Hur låter du då läsaren lära känna din huvudkaraktär? För dig är det en kär vän efter otaliga skrivna scener och redigeringsrundor. Men ha i bakhuvudet att läsaren kommer behöva tid för att lära känna din karaktär.
Jag låter läsaren lära känna Rasmus genom att läsaren får följa hans inre tankar, men främst genom hur han agerar (alltså det vi författare kallar för gestaltning, engelskans show don’t tell, en kortfattad beskrivning av begreppet finns i inlägget om verktygslådan här). För om jag berättade rakt upp och ner det som ni precis läst så hade ni gäspat er genom några sidor innan ni lade ifrån er boken. Han älskar djur? Jaha, kul för honom liksom. Istället låter jag läsaren följa Rasmus där han hittar en skadad hund som han tar hand om. Inte bara tar hand om förresten utan rentav låter stanna och dessutom skämmer bort. Läsaren får också bland annat följa hur Rasmus anmäler sig som volontär på Madeiras djurskadecenter.
Använd romanens persongalleri
Vidare låter jag läsaren lära känna Rasmus till stor del genom min boks övriga karaktärer : Alltså romanens persongalleri. Varför då? Försök föreställa dig själv som en romans huvudperson och hur stor del av din dag där du interagerar och påverkas av andras handlingar. Ganska många, va? Du har säkert också nära vänner eller släktingar eller andra i din närhet som du känner har påverkat dig och format dig till den individ och de insikter du har idag. På samma sätt funkar det för en fiktiv romankaraktär. Rasmus formas av övriga karaktärer som han stöter på. Bäste vännen Patrik och han triggar varandra vad gäller lögnerna de hävt ur sig (de har ju sökt jobb tillsammans, båda på falska meriter). Genom flickvännen Leah lär vi känna hans känslomässiga sida, drag som han inte visar framför sin vän. Hunden som han hittar bidrar också till att visa ytterligare andra av hans egenskaper.
Men lika viktigt som att visa hur Rasmus agerar kring sina medspelare i romanen är det också att visa hur övriga karaktärer reagerar på honom och de val han gör. För att verkligen få läsaren att förstå att flickvännen älskar honom så kan jag inte bara låta henne säga det, jag måste låta läsaren inse det genom HUR hon agerar. Återigen är nyckelordet gestaltning. Så din huvudkaraktär bör omringas av andra karaktärer som på något sätt har en relation till denne – och som uttryckligen visas konsekvent genom romanen. Förhoppningsvis gör din karaktär en inre resa och genomgår någon form av förändring. Ofta tvingas också förändringen fram med hjälp av andra karaktärers agerande.
Frågan är väl: Kommer Rasmus till slut sluta ljuga och erkänna lögnerna för flickvännen? Kommer han bli påkommen med lögnerna innan dess? Som ni förstår kan jag inte avslöja detta eftersom ni såklart får ta del av boken för att få svaret (och den blir utgiven som ljudbok nästa år, tjohoo!) – men jag har använt flickvännen (och övriga karaktärer) som ett viktigt redskap under historiens gång.
Lär känna hela ditt persongalleri
Din huvudkaraktär kan alltså inte bära allt själv. Det är såklart viktigt att ha tänkt igenom huvudkaraktären, men du måste utveckla hela ditt persongalleri. Det räcker inte heller att huvudpersonen enbart definieras av andra karaktärer. Historien måste definiera dem också. Läsaren kommer kräva att få veta varför även andra i romanen beter sig som de gör. Du måste alltså lära känna dina karaktärer som du känner dig själv (åtminstone i de delar som du gestaltar i romanen, detta fördjupas i ett annat inlägg som numer är släppt och du hittar det här).
När jag skrev om Rasmus var jag Rasmus. Jag satte mig i hans skor. Det tog några veckor att komma in i detta, men sen satt han. Jag visste precis hur han skulle reagera i vilken situation som helst. Faktum var att jag var så inne i min historia att vid brännpunkterna i boken (vi kommer gå igenom detta när jag reflekterar kring struktur i senare inlägg) så kunde jag knappt sova för jag blev så adrenalinstinn. Jag blev känslomässigt involverad och engagerad. Det var visserligen jobbigt att inte få ordentlig sömn på en vecka, men jag tror inte boken blivit hälften så bra om jag inte dragits med och förmedlat de känslor som kom till mig.
Behöver du utveckla alla dina karaktärer såhär långt? Nej är det korta svaret. Men dina viktigaste och mest framträdande karaktärer behöver du känna. Alla karaktärer som påverkar handlingen och din huvudkaraktär måste du i alla fall ha koll på, på så sätt att du vet vilka mål de har. Av den anledningen är det också viktigt att ha RÄTT personer i din uppsättning.
Hur utvecklar du en huvudkaraktär och romanens persongalleri?
Författare jobbar väldigt olika med hur man utvecklar sina karaktärer. Vissa håller allt i huvudet, En del gör ett karaktärsblad där man beskriver karaktären utförligt, alltifrån skostorlek till var denne firade jul förrförra året. Det kanske låter som om jag är emot detta sätt att arbeta – så är det naturligtvis inte. Allt beror egentligen på hur väl du själv behöver känna din karaktär. Du ska göra det du känner funkar för dig – men du behöver inte heller överarbeta. Det räcker att du har koll på de handlingar/känslor/bakgrund/attribut som påverkar din karaktär i din berättelse. Men dessa MÅSTE du kunna som ett rinnande vatten.
Jag brukar skapa ett separat dokument där jag för in min karaktärsinformation. Jag antecknar viktigaste egenskaperna och delar av personligheterna samt karaktärernas mål (samt varför de vill nå dessa mål) och bakgrund. För mig blir det ganska kortfattat, det mesta håller jag i huvudet när jag väl satt det på pränt en gång.
Det finns alltså mycket att ha koll på vad gäller karaktärer… det här var en introduktion till att skapa en huvudkaraktär men också lite om persongalleriet. Nästa gång kikar jag närmare på hur man väljer ut sitt persongalleri (länkar till släppta inlägg om karaktärer hittar du längre ner på sidan).
Sammanfattning av tips kring hur du kan utveckla en huvudkaraktär
- Din huvudkaraktär (protagonist) är romanens viktigaste karaktär och du bör känna denne som du känner dig själv (förmodligen ännu bättre än så)
- Låt läsaren ta del av din protagonists inre tankar. Det här tar läsaren närmare din karaktär och är även styrkan med skönlitterärt skrivande – för inre tankar kan inte på samma sätt visas i till exempel filmmediet. Jag kommer att återkomma till detta i senare inlägg, för detta är enligt mig en av de viktigaste byggstenarna i ett modernt romanmanus.
- Istället för att berätta saker om din protagonist – gestalta dem. Om din karaktär älskar innebandy över allt annat, beskriv inte hur mycket han älskar detta i två sidor utan låt detta visas allt eftersom. Kanske kan personen besöka en innebandymatch och gå så hårt in i matchen att det nästan blir slagsmål på läktaren eller låt denne stänga av allt annat när resultaten ska förmedlas på radio. Ja, ni fattar?
- Låt ditt persongalleri forma och definiera din person genom dennes olika roller. En person kan vara son, far, kollega, kund, chef osv. i olika roller som denne besitter. Olika karaktärsdrag framgår när din protagonist interagerar med andra.
- Låt även andra karaktärer som interagerar med din huvudkaraktär visa känslor för denne – då kommer läsaren också göra det.
Delar om följetongen om karaktärer
Under sommaren fortsätter jag följetongen på bloggen som handlar om karaktärer. Missa inte! Längre ner kan du gå med i min e-postlista. Då får du ett meddelande varje gång jag släpper nyheter på bloggen.
Tidigare utkomna delar i följetongen om karaktärer (lägger till allteftersom de släpps):
Del 1, att skapa en huvudkaraktär hittar du här.
Del 3, att bygga ett persongalleri hittar du här.
Del 4, att namnge karaktärer hittar du här.
Del 5, att levandegöra karaktärer hittar du här.
Del 6, att ha flera huvudkaraktärer hittar du här.
Del 7, om motsträviga karaktärer hittar du här.
Del 8, om bakgrundsinformation hittar du här.
BONUSINLÄGG om karaktärer med exempelövning och referenser, finns här.
Mytomanen på Madeira
Rasmus är stjärnsäljare på resebyrå och livet leker. Men när flickvännen börjar längta efter villa, Volvo och vovve känns det plötsligt som en lysande idé att söka jobb som reseledare tillsammans med bäste vännen Patrik. Rasmus är flygrädd och har aldrig rest längre än till Nordnorge, så han och Patrik förbättrar varandras ansökningar med fantasifulla lögner. Till sin stora lycka får de jobb på Madeira men väl på plats har de nya arbetskamraterna hört talas om deras fantastiska meriter och de två vännerna får fullt upp med att upprätthålla fasaden. När Rasmus inleder en relation med den norska kollegan Leah är kaoset ett faktum.
Självklart uppskattar jag om du lämnar ett omdöme i de tjänster som tillåter 
Men mest av allt hoppas jag bara att du får en riktigt underhållande läs/lyssnarupplevelse!
Behöver du ytterligare hjälp och lotsning vidare i ditt skrivprojekt?
Nyhetsbrev
Missa inga nyheter på bloggen – prenumerera på mitt nyhetsbrev.
Vanligtvis skickar jag ut ett inlägg per månad. Där delger jag nyheter på bloggen och reflekterar lite allmänt kring skrivande.
3 Comments
Pingback:
Pingback:
Pingback: