Att levandegöra karaktärer – inlägg om karaktärer del 5

Nedan stolpar jag upp några punkter som jag tycker behövs för att levandegöra karaktärer:

1. Yttre attribut. Läsaren vill så tidigt som möjligt veta om din karaktär är blond eller svarthårig. Om det inte förrän i mitten av boken blir uppenbart att vi talar om en blondin kan läsaren bli negativt överraskad. Det här är något du nämner snabbt i förbifarten och inget som egentligen säger något om din karaktär (i huvudregel, men undantag finns. Din karaktär kan ha en anledning till att håret är blonderat, kanske är hon spion som gömmer sig undan en fiende till exempel).
   
   
2. Objekt. Mer intressant än utseende är att koppla andra yttre objekt, såsom klädesplagg, assessorer osv. till din karaktär som också speglar dennes personlighet. Visst blev Indiana Jones mer spännande när vi fick reda på hur han fick tag på sin piska och sin hatt liksom? I ett av mina feelgoodprojekt har jag en 30-årig kille, Samuel, som röker pipa (och det är ibland även lite oklart vad han stoppar i den). Pipan används inte enbart som ett av Samuels attribut utan är också kopplad till hans personlighet då han röker mer när han blir utsatt för stress.
   
   
3. Inre gestaltning. Det kommer blogginlägg om gestaltning så småningom, så jag fördjupar inte ämnet här. Men inre gestaltning är viktigt och en av de största fördelarna för en roman framför till exempel filmmediet. Vi kan få lov att följa en karaktärs tankar! Och det är något jag tycker att varje berättelse vinner på. Jag vet att det finns författare som knappt jobbar med detta eller sparar på huvudkaraktärens tankar. Men mitt råd är: Spara inte på krutet. Läsaren upplever samma känslor som din huvudkaraktär om du lyckas förmedla dem. Inre gestaltning ger alltså ytterligare ett djup/dimension till din text.
   
   
4. Yttre gestaltning. Återigen, gestaltning är ett kapitel för sig. Men detta är viktigt. Just att du kan förmedla läsaren känslor genom gestaltning är bland det första ett förlag kollar när du skickar ett manus till dem. Slarva därför inte med gestaltningen. Istället för att beskriva ”Pelle blev arg” – visa hur han uppför sig. Kanske blir han rödflammig i ansiktet, knyter nävarna, får svårt att stå till. Hur karaktärer reagerar ska dock också stämma med deras personlighet, glöm inte det.
   
   
5. Trovärdig dialog. Japp, ytterligare något som jag ska djupdyka i i bloggen längre fram. Men att skapa trovärdiga dialoger är otroligt viktigt. Dialogen har visserligen enbart ett syfte – att driva din historia framåt på ett eller annat sätt, men det ska göras trovärdigt. Det innebär att läsaren helst ska kunna lista ut vem som talar utan att läsa talmarkören (dvs. vem som säger vad). Hur talar då din karaktär? På dialekt? Okej snabbkursen i dialog: Skriv inte långa meningar på dialekt eller ett annat språk än det du skriver på. Varför? För att det är sanslöst jobbigt att läsa… Däremot ger dialektala uttryck och vissa haranger på ett annat språk en extra krydda till din text. Jag menar vem minns inte alla kapten Haddocks märkliga uttryck i Tintin? Anfäkta och anamma!
   
   
6. VARFÖR beter sig din karaktär som den gör? Varje val, varje mening din karaktär uttalar ska kännas äkta. Den är oftast kopplad till karaktärens bakgrund och uppväxt. Du ska vara försiktig med delar som beskriver bakgrund i ditt manus, men du ska ändå kunna dina karaktärers bakgrunder som ett rinnande vatten. Låter det jobbigt? Japp, det kan man tycka. Själv tycker jag det är ganska kul att utveckla karaktärer på detta sätt.
   
   
7. Personlighetsdrag. Kopplad till punkt 6. Din karaktärs personlighet återspeglas ofta i varifrån den kommer. Men visst kan det finnas akademiker-karaktärer som svär som borstbindare bara det finns en rimlig förklaring till detta. Men personlighetsdrag kan också vara små egenheter som karaktären har som inte behöver förklaras närmare utan bara är… ja personlighet helt enkelt. Min karaktär Rasmus från MYTOMANEN PÅ MADEIRA snurrar till exempel gärna på skrivbordsstolen då han sätter sig.
   
   
8. Inre resa. Läsaren förväntar sig oftast att din karaktär ska ha genomgått någon förändring mot bokens slut, dvs. ha lärt sig någonting (som också läsaren då per automatik har fått lära sig utan att utsättas personligen för alla prövningar som din karaktär fått utstå). Alternativt att något annat förändrats på vägen, det kan vara världsuppfattningen för människorna runtomkring som i till exempel Hunger Games. Skillnaden mellan olika typer av inre resor får vi ta en annan gång.
   
   
9. Inre konflikt. Det tillför alltid något till din berättelse när din karaktär sätter hinder för sig själv mentalt. Det går att bygga hela scener på osäkerhet hos din karaktär om du gör detta på rätt sätt.
   
   
10. Pröva din karaktär. Det är så denne utvecklas. Relaterar till punkten 7. Vad är din karaktärs värsta farhågor i början av boken? Se till att de besannas och låt läsaren följa hur karaktären reagerar.
    
    
11. Action – Reaction – Decision. Alltså något händer – reaktion – beslut. Tre viktiga ord som jag snappat upp från ett antal skrivarhandböcker på engelksa. För varje scen bör din karaktär ha ett mål. Varje delmål länkas ihop i en kedja för att slutligen förhoppningsvis nå ett slutmål. Ett delmål behöver inte vara något komplicerat eller stort. Det kan, som i min karaktär Samuels fall, handla om något så simpelt som att försöka få telefonnumret till en tjej. Det blir ett mål i kedjan som slutligen då har slutmålet att bli tillsammans med nyss nämnda tjej.

    
    Exempel på ett mål i kedjan: Samuel bjuder nämnda tjej på café (Händelse) – Tjejen beger sig av därifrån utan att han hinner fråga om numret (fortfarande händelse) – Samuel följer efter henne för att fråga efter numret men hinner inte fram (reaktion på att hon lämnade) – Samuel bestämmer sig för att lyckas nästa gång, då ska han få numret genom att… (ett aktivt val, alltså beslut). Allt det här behöver inte komma i samma scen. Den sista, beslutet, kommer ganska ofta efter att karaktären fått begrunda händelsen och vad som gick fel ett litet tag. Då behövs ofta strategibyte för att kunna lyckas nästa gång. Just den sista, att utvärdera och ändra strategi glömmer många nybörjare inom skrivande bort.