Början av din bok – varför är den så viktig?
Ja, varför är början av din bok så viktig i ett manus egentligen? Jag har tidigare skrivit om hur viktigt det är att kroka läsaren och vad som kan bli konsekvensen av att inte följa de generella råd om hur början ska utformas. Vidare har jag också beskrivit det här med prologer och att just denna faktiskt kan få motsatt effekt mot vad du som författare har för ambition. Och nu kommer ytterligare ett inlägg om hur viktigt det är med hur man börjar sitt alster… *gäsp*
Eller?
Okej, så varför är början av din bok så viktig då?
Så varför har jag fått nippran just på att starta på rätt sätt? Tja… Faktum är att om du inte lyckas med din början så kommer inget förlag att vilja fortsätta läsa din bok. Det är också ett faktum att ett förlag ger ett obeställt manus några sidors uppmärksamhet på sin höjd. Om du inte fångar uppmärksamheten inom två röda är du alltså ganska stekt. Även om ditt manus slutar med världens bästa twist!
Du kanske inte satsar på att ett förlag ska anta den? Respekt på den. Alla skriver inte med målsättningen att bli utgivna av ett traditionellt förlag (eller för att bli utgivna alls). Men du riskerar inte bara att mista förlagens uppmärksamhet utan också läsarens och det är ju faktiskt värre… Även som egenutgivare vill du behålla din publik ända till slutraderna, eller hur?
För början av din bok - är dramatik lösningen?
Jag hör ibland nöjda (aspirerande*) författare som hävdar att de började med en så dramatisk händelse att läsaren bara måste fortsätta läsa. Vad sägs om det här?
Lisa är ute och kör bil bredvid ett stup på Mallorca. I ett plan sitter några människor på väg till ön på solsemester. Det ingen vet är att piloten är självmordsbenägen och har tänkt krocka in i bergväggen precis där Lisas bil snart ska passera. Låter det spännande? Skulle du fortsätta läsa om du kastades in i handlingen direkt här? Så mycket mer dramatiskt kan det liksom inte bli, eller hur? Borde inte den här början av en bok få nobelpris eller åtminstone ett Augustpris?
*det är alltså inget fel på att vara en aspirerande författare! Snarare tvärtom!
Nu ska jag sikta pilen rakt mot problemets kärna… Och problemet med en sådan här start är att vi inte vet någonting om de inblandade karaktärerna. Vi vet inte vad som står på spel för någon av dem. Vi känner ingenting med karaktärerna. Än.
Det var då ett himla tjat om att känna med fiktiva karaktärer här på din blogg. Hur ska det gå till menar du? Okej, dags att reda ut en sak eller två en gång för alla.
En berättelse är inte ett gäng slumpmässiga handlingar
En berättelse handlar inte om några former av yttre handlingar som bara råkar hända en person – eller flera. En historia som ska landa djupt i känslorötterna på läsaren (eller tittaren om du skriver filmmanus, samma princip råder där) handlar om karaktärerna. Lägg detta på minnet. Det är karaktärerna handlingen bör kretsa kring. Jag menar… handlade Titanic verkligen om ett sjunkande skepp. Egentligen? Nej, den handlade ju om en kärlekshistoria mellan en fattig Leonardo DiCaprio och Kate Winslet som stod högt över honom i rang och tillhörde noblessen. Tror du på allvar att någon hade suttit igenom en tre timmar lång film utan den spirande kärleken dem emellan?
Har du någon gång gråtit när du sett på film eller läst en bok? Förmodligen låg den scenen inte i början? Låt oss reflektera lite kring varför. Det är lite som att börja Lejonkungen med att Simba är ute med sin pappa och hamnar i gnu-jorden direkt där pappa blir nedtrampad och Simba rymmer hemifrån. Om filmen började där hade jag som tittare förmodligen ryckt på axlarna. Jaså, lejonungen blev visst av med pappa. Det var ju sorgligt. Då hade jag inte vetat något om Scar, om hur fäst Simba var vid sin pappa och inte heller något om vad som står på spel – Simbas framtid som kung, ja rentav hela lejonsamhällets struktur. Eller för att dra parallellen till Titanic – som att börja där båten gå på isberget utan att vi vet vad som står på spel för Jack och Rose.
Hänger du med bättre nu?
Tillbaka till Augustprisvinnaren… Lisa i bilen är på Mallorca eftersom hon är på väg med en portfölj som hon ska lämna över för sin kidnappade dotter. Hon är vad alla tror är en miljonärshustru, men makens imperium är på väg i konkurs. Portföljen är nästan tom sånär som på några monopolpengar hon lyckats skrapa ihop. På planet sitter ett gäng diplomater som bara ska mellanlanda på ön innan de ska ned och medla om fred i Mellanöstern. Gerillaledaren har äntligen gått med på möte.
Står något på spel med ovanstående info? Jo, nu är läsaren ganska nöjd.
Jaha, men det här slänger vi väl in i början av berättelsen genom några tillbakablickar så blir allt frid och fröjd. Actionscenen fungerar väl ändå?
Nope. Nope. Nope. Ni minns väl blogginlägget om tillbakablickar? Don’t do this mistake. Den här spänningen som jag just beskrev måste byggas upp. Faktum är att många förväxlar spänning med att det måste vara actionfyllt. Jag skriver själv böcker där nästan den enda spänningen ligger i att se om kärleksparet lyckas få varandra. Och i den genre jag skriver så förväntar sig läsaren dessutom att så ska ske. Alltså är det egentligen onödigt att läsa en enda romancebok, eller? Men det är ju inte det här läsandet handlar om. Alla vet hur en romance ska sluta. På ett ungefär i alla fall. Men vägen dit vet läsaren inte något om. Och det är just den vi bygger spänningen utifrån. Det här med att bygga spänning ska jag fördjupa i ett annat inlägg.
Början av en bok ska liksom hinta om att du som författare kan bygga upp den här spänningen så småningom. Men faktum är att de allra flesta ”börjor” snarare tar sin start i en väldigt vanlig vardag för en huvudkaraktär – men där det ändå finns några hintar om att allt inte står riktigt rätt till med denne.
Och ”nybörjarmisstaget” med actionbörjan? Jajjemän, jag har gjort det själv, vilket jag också berättade om i inlägget om att hitta kroken!
PS. Början kan faktiskt börja med en biljakt eller rentav som jag beskrev flygplansincidenten ovan. Men det ska då finnas en anledning till detta. Som sagt återkommer vi till att bygga spänning en annan gång!
Dagens övning - att hitta början av din bok
Sätt dig ner och studera ditt första kapitel. Bygger du upp någon fråga som behöver svar? Gör du läsaren spänd på din huvudkaraktär? Eller har du rentav råkat fokusera på händelser istället för karaktärer?
Har du inget projekt ännu? Fundera på över hur du kan göra början av din bok så spännande som möjligt genom att fokusera på din huvudkaraktär.
Länktips - att hitta början av din bok
Tidigare blogginlägg om att hitta början av din bok finns i följande inlägg:
Att hitta början på din bok (att kroka läsaren), finns här.
Inlägg om prologer, del 1, finns här.
Inlägg om prologer, del 2, finns här.
Och någon tänkte kanske försöka sig på att fuska med det där att ändå smyga in lite bakgrundsinfo för att komma runt actionbörjan? Gör inte det. Läs åtminstone inlägget om bakgrundsinfo först: Det finns här.
Behöver du ytterligare hjälp med din början?
Ett bokförlag ägnar som sagt i genomsnitt sin uppmärksamhet åt några sidor i ett inskickat manus innan de bestämmer sig för i vilken hög det ska hamna. Öka dina chanser att hamna i högen där de ger ditt manus lite mer uppmärksamhet genom att boka en av mina lektörstjänster med startpaket. Du kan läsa mer om paketen här.
Nyhetsbrev
Missa inga nyheter på bloggen – prenumerera på mitt nyhetsbrev.
Vanligtvis skickar jag ut ett inlägg per månad. Där delger jag nyheter på bloggen och reflekterar lite allmänt kring skrivande.
