Gestalta tillbakablick – ett exempel
Jag har tidigare skrivit ett inlägg om det här med tillbakablickar och bakgrundsinfo. Många aspirerande författare har en tendens att kasta in lång bakgrundsinfo eller tillbakablickar (som ibland inte ens knyter an till scenen man skriver). Som författare (eller aspirerande sådan) är det viktigt att vara medveten om att VARJE TILLBAKABLICK SAKTAR NER HANDLINGEN. Ett av tipsen jag hade med i det inlägget var att man kan gestalta tillbakablick istället för att beskriva och nu hittade jag passande nog i min senaste redigeringsfas nedanstående passage i min text.
PS. Har du inte läst inlägget om bakgrundsinfo (som ingick i följetongen om karaktärer i somras) så rekommenderar jag att du läser det först! Du hittar det här.
Ett utdrag ur mitt pågående projekt
Ni ska nu få läsa en tillbakablick från mitt pågående manus. Så lite SPOILER-alert blir det om ni är kinkiga. Någon gång kommer den kanske ut. Det ni behöver veta för att läsa texten nedan är egentligen att ”hon” i början är Lisa, huvudkaraktären. Jeppe är tidigare pojkvännen. William är en kille hon nästan haft ihop det med (innan hon upptäckte att han arbetade på kommunen med att låta fältet bredvid vandrarhemmet där hon jobbar bli fullt av nya hus åt norrmännen). Andromeda är Lisas syster. Det här är en bit in i boken, det jag nu precis sammanfattat har naturligtvis framgått i texten tidigare. Och just det, så var det den lilla detaljen att vandrarhemmet marknadsförs som hemsökt också…
Utdrag ur SPÖKEN PÅ LOFTET. Sedvanlig copyright gäller.
”Minnena av Jeppe hade bleknat betydligt och William… William hade hon inte hört av sedan i julas. Då hade han dykt upp med en julklapp åt dem på Gläntan: tre utrustningskit med spökjägarutrustning.
”Ni kan hyra ut dem”, sa han. ”Jag har läst att man gör så på andra ställen.”
Lisa visste inte vad hon skulle säga. Borde man tacka för presenten? För omtanken? William, som inte trodde på spöken, hade tydligen läst på hur man bäst letade efter dem. Andromeda blev eld och lågor och gav till och gav William en kram. Hon undrade om han ville vara med och inviga dem. Han skakade på huvudet innan han rak i ryggen försvann från uppfarten i sin BMW. Kanske hade det bara varit hans sätt att begrava stridsyxan, planarbetet var fortfarande pausat och skulle förhoppningsvis aldrig komma igång igen.”
Egentligen skulle jag säga att det här är en fullt godkänd tillbakablick. Den bromsar visserligen upp berättelsens nu (egentligen står Lisa i vandrarhemmets lada och pratar med Nick, sin gamla ungdomskärlek, när hon tänker tillbaka på detta), men man blir som läsare inte helt uttråkad. Eller hur? Den för berättelsen framåt och den har betydelse för handlingen. Check på allt livsviktigt alltså. Men den är i längsta laget och skriven i en, för mig, lite för berättande form (tillbakablickar i detta format blir berättande). Detta fick mig att markera avsnittet vid genomläsning.
Händelsen är dock så central så att den inte bör strykas. Så hur ska jag göra?
Lösningen: Att gestalta tillbakablick istället
Även om texten redan är helt okej kan den bli bättre. Om läsaren istället får vara med Lisa när William kommer med kiten… då kan vi läsa av hennes känslor. Och kanske även få en hint om vad William tycker och tänker genom dialog och gester, uttryck med mera. Vi kanske rentav kan få med en svartsjuk Nick som gubben i lådan för att bygga upp spänningen. Nu börjar det likna något, eller hur!?!
Så det var precis så det hela fick bli. Istället för att berätta hur scenen gick till kortfattat så valde jag att gestalta den. Den korta passagen ni fick som utdrag ovan blev en ny scen där det firades jul på vandrarhemmet och William dök upp med sina spökjägarpaket live.
Tillbakablicken till ursprunlig passage då, den där Lisa egentligen står och pratar med Nick? Hur gick det med den då? Jo, den kortades till: ”Minnena av Jeppe hade bleknat betydligt och William… William hade hon inte hört av sedan i julas då han dök upp med spökjägarutrustningen.” För det räcker ju nu, eller hur?
Måste man alltid göra en hel scen av varenda tillbakablick? Självklart inte. Varje författare väljer ju själv vad som passar bäst i ens verk. Men i det här fallet så blev det väldigt bra.
Och det här med varför det är bättre att gestalta än berätta tar vi en annan gång… På torsdag kommer ett nytt författarporträtt, det är Emma Alexson Accaoui som skriver om tillkomsten av sin självbiografi “Från fritt fall till hopp”. Missa inte det! Nästa söndag blir det återigen lite mer formellt inslag på bloggen. Då kommer del 2 av “Att skriva för myndighet”.
Dagens övning - att gestalta tillbakablick
Se över ett eller flera avsnitt i ditt eget projekt. Finns det några sekvenser där du tenderar att berätta mycket i dåtid? Det kan vara tillbakablickar till nyligen inträffade händelser eller händelser som utspelat sig för en längre tid sedan.
Behövs informationen för att föra handlingen vidare framåt? Om inte –> Stryk. Om den behövs, går den att gestalta istället?
Har du inget pågående projekt? Fundera på hur du kan driva din berättelse så mycket som möjligt i händelsernas “nu”. Hur kan du bäst sprida ut din bakgrundsinformation och tillbakablickar genom manusets gång?
Gillade du inlägget om att gestalta tillbakablick?
Fler skrivtips? Besök fler av mina blogginlägg! Du når dem genom att klicka på BLOGG-knappen i menyn.
Om ni gillar sådana här konkreta exempel – låt mig gärna veta… Det är för er läsare jag vill skriva och anpassa innehållet! Kontakta mig gärna, du når mig på jenny.hansson@midgardsormen.nu eller genom kontaktformuläret som finns här.
Behöver du ytterligare hjälp och lotsning vidare i ditt skrivprojekt?
Behöver du ytterligare hjälp och lotsning vidare i ditt skrivprojekt? Jag hjälper dig gärna vidare i rollen som skrivcoach eller lektör, du hittar mina lektörstjänster här.
Nyhetsbrev
Missa inga nyheter på bloggen – prenumerera på mitt nyhetsbrev.
Vanligtvis skickar jag ut ett inlägg per månad. Där delger jag nyheter på bloggen och reflekterar lite allmänt kring skrivande.
Utvalda blogginlägg
Vinn Natten går tunga fjät – Jul igen 2022
Karaktärsdrag – flera huvudkaraktärer
