Skrivande

Miljöbeskrivning och karaktär – ett samspel

Jag har redan i tidigare inlägg om miljöbeskrivningar hintat om att man bör försöka sig på ett samspel mellan handling, miljöbeskrivning och karaktär. Helst ska detta ske så sömlöst att läsaren inte ens förstår vad som hände. Omöjlig utmaning eller finns det knep?

Varför är det viktigt med samspel mellan miljöbeskrivning och karaktär?

Jag har skrivit det förut och jag skriver det igen – dagens läsare är kräsna. Förr var litteraturutbudet inte lika stort och författarna inte lika många. Det gick inte att swipea iväg en tråkig inledning med ett snabbt drag över skärmen. Men det gör det i dag. Detta är en av anledningarna till att jag redan skrivit ett antal inlägg om början av din bok – den är faktiskt så viktig att jag själv får ångest av att tänka på det ibland. Men det ska man inte ha. Allt går att lära sig. Och det finns knep.

Förr kunde en bok börja med en längre miljöbeskrivning innan huvudkaraktären ens stod på scenen. Det funkar inte så bra i dag. Visst, det finns alltid undantag. Men om du satsar på utgivning – varför försöka bli undantaget när det är regeln som går hem i 99 % av fallen? Nålsögat är redan tillräckligt smalt att ta sig igenom som det är.

lektör, redaktör och korrekturläsare

Så vad innebär det att miljöbeskrivning och karaktär ska samspela då?

Jag ska ge ett exempel. I ett av mina tidigare projekt (en ungdomsroman inom fantasygenren) som jag inte tagit mig tid att redigera ännu har jag en huvudkaraktär, Dominic, som kommer från landet Evig Sommar. Det är lite krångligt att resa dit och han har ännu inte lyckats få in tekniken för att hamna där han vill. I en scen hamnar han på ett ställe omgivet av rött gräs.

Jämför den här texten med nästa:

”Solen lyste över ett hus i utkanten av Rödgrässkogen, det tycktes förfallet. Överallt runtomkring sträckte de röda gräsfälten ut sig. En prick uppenbarade sig på himlen. När den närmade sig huset kunde man se att det var en rödhårig man som föll från himlen. De kvävda skriken letade sig ut i omgivningen innan han landade i ett av de närbelägna träden. Förgäves försökte han gripa tag efter en gren, men det var lönlöst. Istället gled han vidare ner på marken.
   Dominic satte sig upp och borstade av knäna. Huvudet värkte och han kvävde en svordom. Buskarna längre bort hade orange färg och på dem växte blåa bär. Det var sådana som vissa trollkonstnärer använde när de skulle göra osynlighetsförtrollningar. Eller bara för att göra sylt, för även om de inte såg ätbara ut så var de det.”

Och nu exempel 2:

”Dominic knep ihop ögonen. Det kittlade i maggropen som om någon precis ryckt undan fötterna på honom. Han lyfte upp solglasögonen i pannan och gläntade på ena ögat. Som vanligt var det precis det som hänt. Den suddiga marken närmade sig i en ofattbart hög hastighet. Där fanns ett träd, fullt av röda blad som kunde dämpa fallet. Han sträckte ut armarna, svängde med kroppen några gånger och tog sikte på toppen. Trädet gav ifrån sig några missnöjda knakanden då han landade i det. Han sträckte ut handen för att gripa tag i stammen, men istället gav hela grenen vika och han tumlade tillsammans med den ner på marken.
     Dominic satte sig upp och borstade bort några röda grässtrån från knäna. Han vräkte undan grenen. Hela kroppen värkte. Blicken gled över omgivningen. Rött. Rött överallt. Man kunde få ont i huvudet för mindre. Han flyttade ner solglasögonen från pannan. Och som grädde på moset så hade taket rasat in på den enda byggnad som fanns inom synhåll. Varför hade han haft oturen att landa i utkanten av Rödgrässkogen nu igen?”

romanmiljöer

Jag har baserat texterna ovan ur min fantasyberättelse (Och ja Rödgrässkogen är ett bedrövligt namn, jag hittade på det nu och får väl fundera lite över något mer passande). Vilken av textförslagen föredrar du? Själv föredrar jag helt klart nummer två. Och det brukar de flesta läsare göra. Varför? Miljöbeskrivningen utgår från karaktären Dominics tankar vilket är rådande trenden i dag. (Men kommentera gärna nedan om du har någon åsikt!)

Så vad gör att läsaren knappt märker miljöbeskrivningarna i andra texten?

  • Dominic etableras som perspektivkaraktär så snart som möjligt i nya scenen. Miljön blir intressantare att uppleva ur någons ögon. Ett vanligt nybörjarmisstag är att börja med miljöbeskrivningen innan karaktären etableras. OBS! Detta behöver ju inte vara ett nybörjarmisstag, en del författare skriver på detta sätt, men jag tycker nog att man då bör ha ett syfte med det.
  • Fokus på handlingen, dvs. att Dominic landat i ett helt nytt land, och hans upplevelse av händelseförloppet. Läsaren är mest nyfiken på att få veta vart han ska ta vägen. Ett vanligt nybörjarmisstag är att börja beskriva omgivningen ner till minsta detalj istället för att fokusera på karaktär och handling. Men några penslande drag behövs för att kunna placera Dominic i en omgivning. Det röda gräset och det raserade huset räcker dock nu. När han fortsätter vandringen går det alldeles utmärkt att låta honom fokusera på några fler målande detaljer.
  • Karaktärsgestaltning. Läsaren visste sedan tidigare att Dominic har solglasögon på sig för det mesta, även inomhus. Nu får denne en av förklaringarna utan att det skrivs rakt ut. Kom ihåg att läsaren älskar att dra egna slutsatser! Mellan raderna kan vi också ana att han är trött på detta sätt att resa (han vräker undan grenen och tänker att han haft otur som landat där IGEN).
  • Miljöbeskrivningar genom Dominics ögon. Läsaren ska se och reflektera över det Dominic ser och upplever genom hans sinnesstämning. Dvs. huset och den röda omgivningen tröttar ut honom – ÅH NEJ, inte nu igen! Läsaren får sin miljöbeskrivning men i Dominics röst – ofta förstår läsaren inte ens vad som hände. Detta kräver lite tankekraft från författaren. Tänk såhär: Dominic har varit i området förut. Han skulle aldrig stanna upp och förundras över det röda gräset, därför får det lyftas fram på annat sätt, nu valde jag att han borstar bort röda strån från knäna. Jag har läst fler exempel från skrivarhandböcker – till exempel att en person som vinkar efter en taxi i New York inte skulle tänka: ”Nu kallar jag på en New York cabbie”. Det där att man är i New York tänker man ju inte på om man är från NY. En turist skulle möjligen kunna tänka tanken.

Sista punkten är anledningen till att bikaraktären Martin som lyckas hamna tillsammans med Dominic i Evig Sommar också har egna kapitel. Läsaren får Dominics ”Allt detta är självklart” varvat med ”Wow, vad är det här för ställe?” från Martin.

miljöbeskrivning och karaktär

Texterna ovan skrev jag ihop på en höft och de har inte bearbetats som de skulle i ett äkta manus, men jag tror ändå ni förstår grejen? Det ska bli väldigt spännande när jag sätter igång det här projektet på allvar för att se var det hela landar. Naturligtvis är det möjligt att skriva berättelsen med en mer närvarande berättarröst istället (men då måste Dominics känslor tonas ner). Det är en avvägning som jag kommer behöva göra så småningom, men jag lutar inte åt det alternativet just nu. (Hängde du inte riktigt med? Det är ingen fara, berättarteknik har jag lovat att vi ska återkomma till så småningom det också)

Samspelet mellan miljöbeskrivning och karaktär ska inte tvingas fram

Lätt att skriva rubriken, mindre lätt att skaffa detta tankesätt. Själv har jag utvecklat ett nära samband genom att öva, öva och öva. Jag följer använder följande knep:

  • Karaktären ska gestaltas, inte berättas om. Hur kan karaktären gestaltas genom användning av miljö. Dvs. vilka detaljer lägger protagonisten märke till? Vilka utelämnas? Varför? Punkt ett är ganska mastig, den innebär att du måste känna din karaktär ganska väl. Gör du inte det är det här du ska börja…
  • Vilken är scenens konflikt? Går den att förstärka med miljöbeskrivningar? Konfliktlagren ska vi gå igenom så småningom, men tänk att konflikter förekommer med andra karaktärer, inre gestaltning (till exempel att väga olika val mot varandra) eller med miljö. Indiana Jones rycker tag i guldföremålet. BOM! En sten rullar ut och det blir språngmarsch ut från grottan. Typisk konflikt med miljön som försöker sätta krokben för Jones när han redan nått målet. Fast let’s face it – utan den där perfekt rundade stenen som passade precis i gången hade vi faktiskt inte ens haft en film att titta på.

Jag skrev i tidigare inlägg om Frodos färd uppför Domedagsberget. Om du inte läst SAGAN OM KONUNGENS ÅTERKOMST är det helt klart läge att göra det nu. Eller åtminstone se filmen. Där kan vi snacka om konflikt med miljön. I MYTOMANEN PÅ MADEIRA använder jag småfåglar som flyger in och ut ur en buske när huvudkaraktären Rasmus är på dåligt humör. Han tänker då: ”Kunde de inte bara hålla tyst?” Låt miljön samspela med din karaktär och förstärka konflikten och sinnesstämningar. Småfåglarna kan antingen kvittra obemärkt förbi eller få en dräpande kommentar. Men att lägga till dem utan att dra parallellen till karaktären är ingen bra idé. När mina karaktärer blir irriterade är första snön ingen glädjeupplevelse, istället letar den sig in i tygskorna och kyler ner dem så de får influensa. När det visar sig att kärleksobjektet är upptaget tornar molnen upp sig och åskmullret hörs på avstånd. Jag tror ni förstår grejen nu?

miljöbeskrivning och karaktär

Nu såhär på slutet av miljöinläggen ska jag faktiskt passa på att erkänna en sak – jag är en mycket sparsmakad läsare vad gäller miljöer. Själv har jag så livlig fantasi att jag inte behöver många detaljer för att bilda mig en uppfattning om hur det ser ut runtomkring. Sedan tycker jag personligen inte heller att det är så intressant hur många buskar som finns i närheten när det pågår ett gräl – istället vill jag ju veta vad som händer i fighten! För mig innebär det att jag ofta måste ta minst en redigeringsrunda där jag främst fokuserar på miljöbeskrivningar – jag får checka av att jag verkligen utnyttjar dessa till max.

En annan anledning till att mina miljöer blir svår att få till i ett första utkast är att jag jobbar mycket på samspelet miljö – karaktär. För mig går miljön även in i gestaltningen. Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att få till detta innan man känner karaktärerna tillräckligt på djupet och för mig tar det oftast hela första utkastet innan jag är där. Alltså får jag sätta miljöbeskrivningarna i en redigeringsrunda när jag har koll på karaktärsdragen – men kulisserna sätter jag alltid i ett första utkast.

Dagens övning - miljöbeskrivning och karaktär

Sätt dig ner med en scen ur ditt projekt och markera alla meningar där du på något sätt får med någon miljöbeskrivning. Läs styckena högt för dig själv. Fundera över:

  • Hur flyter de tillsammans? Får du tillräckliga bilder i huvudet? Blir det rentav för mycket?
  • Är det rätt kuliss till rätt scen?
  • Uttrycker miljön din karaktärs egenskaper på något sätt?
  • Kan något förstärkas i miljön för att du ska få en starkare scen?

Har du inget projekt? Stolpa upp en scen med din huvudkaraktär där du reflekterar över punkterna ovan innan du börjar skriva.

Länktips - miljöbeskrivning och karaktär

Följetong om miljöer:

Miljöbeskrivningar del 1, finns här.
Miljöbeskrivningar del 2, finns här.
Sofia Fritzson skriver om julmiljöer i det här författarporträttet.
Miljöbeskrivningar del 4, med exempel och FAQ, finns här.


Jag har tidigare skrivit ett inlägg om författarens verktygslåda
där miljöbeskrivningar är en del, du hittar det inlägget här.

Behöver du ytterligare hjälp och lotsning vidare i ditt skrivprojekt?

Behöver du ytterligare hjälp och lotsning vidare i ditt skrivprojekt? Jag hjälper dig gärna vidare i rollen som lektör eller skrivcoach, du hittar mina lektörstjänster här.

Nyhetsbrev

Missa inga nyheter på bloggen – prenumerera på mitt nyhetsbrev. 

Vanligtvis skickar jag ut ett inlägg per månad. Där delger jag nyheter på bloggen och reflekterar lite allmänt kring skrivande.

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *