Julkaraktärer (eller älskade och hatade jul)
Visst är vi vana vid att julen för med sig inte bara glögg, pepparkakor och paket utan även en del julläsning och filmtittande. Och det är något speciellt med roman- och filmkaraktärers förhållande till julen. Ofta är den romantiserande. Nu när jag skriver det här inlägget är det början av december, jag ser snöflingorna singla ner utanför fönstret och värmer mig med en kopp pepparkakste. Ändå vill jag den här gången vända på steken. I det här inlägget skriver jag därför om några julkaraktärer som av en eller annan anledning inte har någon bra relation till julen – istället önskar de på något sätt göra julen till en avskyvärd upplevelse.
PS. Om du är rädd för spoliers så ja – det kommer att avslöjas hur berättelserna slutar så hoppa över om du inte läst eller sett de sagor jag tar upp!
En julsaga
En julsaga är ett begrepp som låter allmänt, men jag tror att ni alla förstår vilken jag menar – Charles Dickens En julsaga har nästan blivit ett fenomen vid det här laget. Historien är filmad otaliga gånger. I princip varje serie har dessutom en egen variant av den. Det är till exempel föga förvånande att Joakim von Anka i Ankliv fått gestalta självaste Ebenezer Scrooge – speciellt med tanke på att hans originalnamn till och med är hämtat från Dickens klassiker (Scrooge McDuck).
Den snåle och elake Ebenezer Scrooge verkar dessutom vara en av de julkaraktärer som vi älskar att moralisera över – han är ju trots allt emot julen och allt vad den står för. Hans berättelse går dock djupare än så och karaktären har inga fina minnen av de jular som redan förflutit. Familj och andra närstående har svikit och för det mesta har han varit tvungen att uthärda julhögtiden i ensamhet. Men mot slutet av sagan (knappast en spoiler hoppas jag) inser han dock vilken värme julen kan ge. Således slutar berättelsen lyckligt och allt är som det ska – alla får en härlig jul och Ebenezer Scrooge slipper fira julen ensam en gång till.
Grinchen
Grinchen är möjligen en variant av En julsaga, eller åtminstone så lär mycket inspiration har hämtats härifrån. Original-Grinchen är skriven av Dr. Seuss 1957 och boken hade bilder illustrerade av författaren. Mest känd är ändå filmversionen från år 2000 (Julen är stulen) där Jim Carrey axlar rollen som Grinchen (och kanske är det ingen slump att han även gestaltat Ebenezer Scrooge i En Julsaga, den filmen är från 2009). Sagan är ganska dramatisk, Grinchen som bestämmer sig för att stjäla julklapparna från alla barn i byn där han bor har själv blivit utstött av befolkningen eftersom han är annorlunda än de andra. Trots att han försöker visa sig känslokall (och dessutom har fått ett väldigt litet hjärta i alla år av ensamhet) tinar till slut upp. Men här finns det också en konflikt med byborna som är rädda för det som är annorlunda. Knappt ett öga är torrt när Grinchen tillsammans med övriga i stan dansar kring granen mot slutet och julklapparna kan delas ut.
Nightmare before Christmas
En klassiker som jag försöker se i anslutning till Halloween varje år är The Nightmare before Christmas (även svensk titel). Men filmen har ändå sagolik julstämning, precis så trolsk som man förväntar sig av en Tim Burton film. Huvudkaraktären Jack Skellington hatar visserligen inte julen, men han har tröttnat på att alltid behöva vara herre över Halloween. Och när han upptäcker att det finns en annan högtid som nalkas – då är det dags att ta över den! Jultomten ska infångas och Jack önskar göra julhögtiden till en minnesvärd högtid. Han läser visserligen på om julen och han menar verkligen väl, men firandet kan ändå inte bli på annat sätt än vad han är van vid. Med andra ord tänker han skrämma skiten ur folk!
Så småningom inser Jack att han inte behöver bli någon annan utan att han måste vara sig själv. Tomten (som fått spendera tiden inlåst i Halloweenlandet) och han skiljs visserligen inte som vänner – men julen är ändå räddad och alla människobarn får som vanligt ett fint julfirande.
Lyckliga slut för julkaraktärer - ett måste!
Det här med slutet av böcker ska jag återkomma till i senare inlägg, men visst håller ni med om att en julfilm eller bok bör ha ett hjärtevärmande slut? Det är naturligtvis ingen slump att feelgoodförlagen pumpar ut litteratur med jultema eller att filmer som Love Actually och The Holiday återkommer vid den här tidpunkten varje år.
Samtidigt bör vi komma ihåg julens något allvarligare tema – det här är en tid då den som lever ensam också riskerar att märka av det extra. Samtalen till barnorganisationerna ökar då de under ett helt jullov lever med föräldrar som dricker och/eller uppför sig illa mot dem medan kompisarna är upptagna med olika firanden. Självmordsstatistiken ökar.
Missförstå mig rätt, jag älskar filmer med lyckliga slut men jag tycker att vi kan påminna oss själva om baksidan av allt det lyckliga – det finns oftast en förklaring till att någon inte tycker om eller vill fira julen. Och där tycker jag att julkaraktärer som Grinchen och Ebenezer Scrooge är viktiga – de påminner oss vad som egentligen borde vara viktigt under julen. Presenterna och krimskramset betyder ingenting om man inte har någon att dela dem med. De här berättelserna har dock ett större djup än så – karaktärerna gömmer sin ensamhet bakom grinighet och kyla. Andra människor har dessutom varit med om att skapa deras obehagliga minnen av julen.
Kanske känner du någon Grinch eller Scrooge som du kan uppmärksamma i år?
Dagens övning - julkaraktärer
Det är viktigt att skapa djup i sina karaktärer, i exemplen ovan genomgår karaktärerna en inre resa där de på något sätt kämpar emot sin bakgrundshistoria och tidigare dåliga minnen av just högtiden jul. Deras utvecklingskurva (dvs. från tråkig/grinig till upptinad och redo för julfirande) kan du själv ta vara på till ditt eget romanprojekt om du har ett där din karaktär gör en inre resa.
Se över hur du kan fördjupa din karaktär med hjälp av tidigare minnen och bakgrundshistoria. Varför är din karaktär som den är i dag? Vad ligger bakom?
Gör din karaktär ingen inre resa? Överväg om han eller hon ändå inte ska genomgå någon form av inre förändring, det skapar ytterligare ett lager till en berättelse att skapa djup i huvudkaraktären!
Länktips - julkaraktärer
Jag har skrivit en följetong om karaktärer, bland annat:
– att levandegöra karaktärer (del 5) som du hittar här.
– bakgrundsinformation (del 8) som du hittar här. Även om din karaktär har en tårdrypande bakgrundshistoria vill läsaren inte höra den på en gång. (Exemplen jag nämner ovan är bra att studera för att se hur manusförfattare arbetar med att sprida ut informationen under berättelsens gång).
En julsaga har som sagt filmatiserats ett antal gånger, på Collider hittar du en rankningslista över filmerna. Tryck här för att komma direkt till artikeln.
Behöver du ytterligare hjälp och lotsning vidare i ditt skrivprojekt?
Behöver du ytterligare hjälp och lotsning vidare i ditt skrivprojekt? Jag hjälper dig gärna vidare i rollen som lektör eller skrivcoach, du hittar mina lektörstjänster här.
Nyhetsbrev
Missa inga nyheter på bloggen – prenumerera på mitt nyhetsbrev.
Vanligtvis skickar jag ut ett inlägg per månad. Där delger jag nyheter på bloggen och reflekterar lite allmänt kring skrivande.
