Skrivande

Puls i dialog (eller det här med att skriva dialog del 4)

Redan förra veckan nämnde jag ordet puls i samband med verktyget dialog. I dag tänkte jag att det blir det begrepp vi kommer att kika närmare på. Puls i dialog är egentligen ingenting som man lär sig på en kvart, men jag ska göra mitt bästa.

Vad är puls i dialog?

Jag har ingen formell beskrivning av puls i dialog, men jag delar helt enkelt med mig av vad begreppet innebär för mig. Pulsen i din text är motsvarigheten till hur ett stycke musik förs framåt, den behövs för att skapa en rytm som är tillfredsställande för läsaren – och dess yttersta syfte är egentligen att skapa variation i texten. Personligen använder jag också gärna puls för att utöka och fördjupa min gestaltning, men jag återkommer till detta i nästa veckas inlägg med ett exempel.

puls i dialog

Exempel på puls i dialog

Kommer ni ihåg Berit och Pelle från förra veckan? Då delade jag med mig av det här, helt och hållet fantasilösa, exemplet:

  ”Kommer du redan nu?” sa Berit.
  ”Ja”, sa Pelle.
  ”Hur mår du?”
  ”Jag mår bra.”
  ”Så bra.”
  ”Hur mår du?”
  ”Bara fint.”

Med hjälp av talmarkörer och puls kan det här stycket redigeras så att det blir något trevligare för läsaren.

Berit gläntade på ytterdörren. Doften av Pelles after shave med mynta slog emot henne. Hon kröp ihop bakom dörren, mjukisbyxorna kändes sträva mot låren. Klockan var ju bara halv sex. Bakom henne låg dammsugaren, hela lägenheten såg ut som sju svåra år.
  ”Kommer du redan nu?”
  Pelle bet sig i läppen. Var han inte blekare i ansiktet än vanligt också?
  ”Ja.” Han viskade fram ordet.
  Men vänta lite nu, varför hade Pelle en reva på knät? Och de röda fläckarna kunde väl ändå inte vara…?
  ”Hur mår du?”
  Pelle drog handen över armbågen.
  ”Jag mår bra.”
  Berit andades ut.
  ”Så bra.”
  ”Hur mår du?” sa Pelle. Han skulle alltid vara så artig, kunde väl inte motstå impulsen att alltid fråga detsamma.
  Berit sköt upp dörren på vid gavel. Nu kvittade det lika hur lägenheten såg ut.
  ”Bara fint.”

Ja, det är inte världens bästa exempel… men let’s face it. Det fanns inte direkt så mycket att jobba med från början, ett stycke torftig dialog… Jag använder mig dock flitigt av puls och talmarkörer. Lägg märke till att efter att jag använt puls så behövs egentligen ingen talmarkör. När det står:

  Pelle drog handen över armbågen.
  ”Jag mår bra.”

Så förstår läsaren automatiskt att det är Pelle som säger meningen. Puls visar alltså vad som händer samtidigt som det också är en signal om vems nästa replik är.

Varför inte testa att göra om stycket med dialog ytterligare?

Pelle skyndade upp för trappan, fotstegen dunsade mot väggarna och tycktes liksom slungas tillbaka mot honom. After shavedoften hade redan blandats med lukten av svett. Han tryckte in ringknappen på Berits dörr och signalen vibrerade i fingret. Hjärtslagen dunkade i samma takt som stegen innanför när de sökte sig mot dörren.
  Berits mörka ögon dök upp i dörren.
  ”Kommer du redan nu?” Hennes tonfall var sarkastiskt, som om hon knappt hade förväntat sig något annat. Men den här gången var det inte hans fel att han blivit sen.
  ”Ja”, sa Pelle lågt.
  Hennes ögon vidgades, förmodligen hade hon fått syn på revan på knät.
  ”Hur mår du?”
  Det var inte första gången han fallit omkull med en cykel. Som tur var hade han haft hjälm.
  ”Jag mår bra.”
  Berit andades ut.
  ”Så bra.”
  ”Hur mår du?” Han lyckades inte hindra meningen från att leta sig ut, den kom alltid per automatik när någon frågade hur han mådde.
  ”Bara fint.”
  Berit öppnade dörren på vid gavel och lät honom kliva över tröskeln in i lägenheten.

anföringstecken

Ovan har vi alltså två exempel på ett liknande scenario. I det första utspelas scenen ur Berits perspektiv och i det andra ur Pelles. Berit är den person som ändras från första exemplet till det andra och det spelar ingen roll ur vems perspektiv vi ser det: Läsaren märker det ändå eftersom pulsen och gestaltningen talar om hur hon beter sig. I det första exemplet är hon inte ombytt, vi kan gissa oss till att de förmodligen ska på dejt eftersom Pelle dyker upp och luktar gott. Stressen byts dock ut mot oro när hon märker att Pelle råkat ut för en olycka. Pelle är tidig, vilket gör Berit nervös. I det andra exemplet är Pelle sen och Berit är först irriterad, men hon lugnar ner sig när hon ser att Pelle råkat ut för en olycka på vägen.

I nästa veckas inlägg tänkte jag berätta mer om att gestalta i samband med dialog och miljö. Då ska jag också dela med mig av ett utdrag ur Mytomanen på Madeira som exempel.

Länktips puls i dialog

Fler inlägg i följetongen om dialoger:

Skönlitterär dialog – en introduktion, finns här.
Anföringstecken, finns här.
Talmarkörer och tempus, finns här.
Att gestalta genom dialog, hittar du här.
Trovärdig dialog, hittar du här.
Tua Burlin gästbloggar om historisk dialog, del 1 finns här.
Tua Burlin gästbloggar om historisk dialog, del 2 finns här.
Att redigera dialog, finns här.

Dagens övning - puls i dialog

Använd gärna replikerna ovan för att utforma din egen dialog med puls. Eller skriv några egna nakna repliker för att sedan klistra dit puls och talmarkörer. Se om du kan få texterna att förmedla olika karaktärsegenskaper och känslor.

PS. Mytomanen på Maderia har fått släppdatum...

Du har väl inte missat att min ljudbok nu har fått både omslagsillustration och uppläsare samt finns sökbar på Storytel? Läs mer här.

Behöver du ytterligare hjälp och lotsning vidare i ditt skrivprojekt?

Behöver du ytterligare hjälp och lotsning vidare i ditt skrivprojekt? Jag hjälper dig gärna vidare i rollen som lektör eller skrivcoach, du hittar mina lektörstjänster här.

Nyhetsbrev

Missa inga nyheter på bloggen – prenumerera på mitt nyhetsbrev. 

Vanligtvis skickar jag ut ett inlägg per månad. Där delger jag nyheter på bloggen och reflekterar lite allmänt kring skrivande.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *