Redigera dialog (eller det här med att skriva dialog del 6)
I dagens blogginlägg fortsätter jag på temat om dialoger. Den här gången tänkte jag djupdyka i det här med att redigera dialog.
Jag vill rikta ett stort tack till Tua Burlin som skrivit och berättat om utmaningarna i att skriva historisk dialog. Min förhoppning är att ni haft lika stort utbyte av hennes gästinlägg som jag!
Och har du missat Tuas fantastiska inlägg så kan du läsa dem här:
Dialog i historiska romaner av Tua Burlin (klicka här).
Dialogens styrka (dialog i historiska romaner del 2, klicka här.)(Resten av inläggen om dialog finner du längst ner bland länkarna).
Redigera dialog
Med de verktyg som jag redan nämnt tidigare under följetongen om dialoger så går det att få till en riktigt levande dialog, inte minst genom att använda puls (alltså textens rytm, som jag berättar om i ett annat inlägg) som hjälpmedel.
Jag är en författare som använder mycket dialog i mina texter. För mig är det ett bekvämt sätt att även kunna gestalta mina karaktärer (och visa på deras olikheter). Men det krävs mycket jobb med en dialogtext. Den ska kännas naturlig, samtidigt som den också för berättelsen framåt. Inget oväsentligt ska med. Därför brukar jag koncentrera minst en av mina rundor under redigeringsprocessen just kring dialog. Och oftast stryker jag eller kortar ner en hel del. Det är något jag själv drar stor nytta av för att redigera dialog.
Yay! En vy över Brandenburger Tor med en forsande fontän!
I dagens inlägg ska jag ge ett extremt exempel där jag jämför samma dialog i ett av de allra första utkasten av 75 mil till Berlin med det absolut senaste jag har. Den första texten är från 2012, den andra från 2022. Jag kan väl villigt erkänna att texten från 2012 har putsats på även med annat än dialogteknik, men det kan ni också få fundera på medan ni läser. (Och det är inte helt utan våndor som jag delar med mig av mina tidiga försök att formulera läsbar text…)
Redigera dialog – exempel från 75 mil till Berlin
Scenen nedan utspelar sig på en restaurang dit Samuel och Freddie (två av huvudkaraktärerna i boken) går på dejt med två tjejer, Anne och Silke. I text två har Silke bytt namn till Claudia (egentligen heter hon Carla i den här versionen, men Samuel vars perspektiv vi följer har lite svårt för namn).
Text från 2012. För hela texten gäller sedvanlig copyright.
”Jag pluggar till dramapedagog,” säger Anne.
Åh herregud, vilket flumyrke, tänker Samuel. Men det kan han ju inte säga. De hade en dramapedagog på besök på skolan en gång. Hon fick en lektion med alla klasser på skolan. Eleverna i åttan berättade efteråt att de hade lärt sig simma som valar och lekt hela havet stormar på ett nytt sätt samtidigt som de härmade hjortar som hade kommit vilse. Sen hade de dansat någon mexikansk dans. Flum alltihop. Det betyder inte att det är dåligt, menar Samuel, men det är ju inget riktigt yrke. Nästan lika illa som att vara lärare. Men inte riktigt. Han hade nog själv hellre varit dramapedagog. Tänk att kunna flumma så mycket varje dag. Han hade nog till och med kunnat motivera sin piprökning på något flummigt sätt.
”Intressant,” säger Samuel. ”Jag har jobbat som lärare.”
”Oj,” säger Anne och låter lite imponerad. ”Det är ju nästan som att vara dramapedagog.”
”Mmm,” säger Samuel. ”Nästan. Men jag har slutat.”
”Varför det? Det måste ju vara ett av världens bästa yrken?”
Var ska han börja? Underbetald, sönderstressad, inget liv utanför skolan… Nej, såna deprimerande saker kan han ju inte säga.
”Nä, vill göra något nytt. Jag ska starta ett reseföretag.”
”Ett reseföretag?” säger Silke. ”Häftigt. Jag pluggar till receptionist. Eller ja, jag pluggar en turistlinje, men jag vill bli receptionist.”
Behöver man en utbildning för att bli receptionist? Räcker det inte att kunna bokningssystemet och vara trevlig? Nja, trevlighet kanske är en kurs på högskolan nu. Man måste ju ha papper på att man kan allt. Samuel ska leta efter den där trevlighetskursen, den kunde vara bra att ha. Han vet redan att han är trevlig, men det är ju bra med ett papper som talar om att andra också tycker det.
”Jaså. Det låter spännande,” säger Samuel med sin allra charmigaste röst.
Weltzeituhr på Alexanderplats. Rätt grym klocka, eller hur?
Text från 2022. Sedvanlig copyright gäller.
Samuel harklade sig.
”Vad jobbar ni med?” Han talade svengelska som vanligt. Blondinen fnittrade till.
”Jag går sista året till landskapsarkitekt”, sa Anne.
Claudia lutade sig fram så urringningen blev djupare. Tavlan bakom henne förde tankarna till gränderna i Montmartre-kvarteren.
”Jag pluggar till dramapedagog.”
De hade haft en dramapedagog på besök i skolan en gång. Efteråt berättade eleverna i åttan att de simmat som valar och lekt hela havet stormar samtidigt som de härmat vilsna hjortar.
”Intressant. Jag har jobbat som lärare.”
Skulle han berätta om hjorthärmningen? Nej, det var vid närmare eftertanke förmodligen lika bra att låta bli.
Samuel norpade åt sig en brödbit från korgen.
”Men jag har slutat.”
Vitlökssmaken spred sig omedelbart i munnen och han kvävde en kväljning. Vad var det för fel på folk? Förstöra fina baguetter med sådana vidrigheter.
”Varför det?” sa Anne.
Samuel plockade upp en tygservett, skjutsade den fram och tillbaka mellan fingrarna. Var skulle han börja? Underbetald, sönderstressad, inget liv utanför skolan … Men sådana deprimerande saker kunde han inte gärna säga.
”Jag ville testa nåt nytt”, sa han. ”Vi driver ett bussbolag nu.”
En till bild på Brandenburger Tor! YAY GÅNGER TVÅ!
Så vad kan vi lära oss av exemplen ovan? Generellt har jag hört tumregeln att det tar längre tid att gestalta än att berätta. Men om man kramar ur det mest väsentliga ur det man vill ha fram kan det ibland bli tvärtom. I exemplet har jag rensat bort överflödig dialog, onödiga konstateranden i berättande form och allmänt sett till att ha ett tydligt driv framåt. Jag använder dialogen och gestaltningen för att framhäva karaktärsdragen hos Samuel. Och visst säger exempel två nästan mer än exempel ett trots att det första stycket är längre?
Fotnot: Dock får jag erkänna att det för det mesta tar längre tid att gestalta än att berätta. ”Lisa blev ledsen” är mycket kortare att skriva än att visa känslorna inom henne och hur detta yttrar sig rent fysiskt.
Det här var den avslutande delen om dialog. Jag kommer garanterat återkomma till ämnet så småningom då det genomsyrar så stor del av skrivandet. Men för den här gången…
Länktips redigera dialog
Tidigare inlägg om att skriva dialog:
Skönlitterär dialog – en introduktion, finns här.
Anföringstecken, finns här.
Talmarkörer och tempus, finns här.
Puls i dialog, hittar du här.
Att gestalta genom dialog, hittar du här.
Trovärdig dialog, hittar du här.
Tua Burlin gästbloggar om historisk dialog, del 1 finns här.
Tua Burlin gästbloggar om historisk dialog, del 2 finns här.
PS. Läs gärna mer om mina böcker som är på gång för utgivning här.
Eller mina pågående projekt, dessa finns här.
Dagens övning - redigera dialog
Studera en dialog som du själv skrivit. Kan något strykas? Har den något syfte? Vad säger den om din/a karaktär/er
Fördjupningsövning: Jämför de två texterna ovan mer noggrant och fundera kring vilka ändringar som gjorts och varför du tror det. Vilken föredrar du? Fundera över anledningen till varför.
E-boksomslaget till Mytomanen på Madeira.
PS. Mytomanen på Maderia har fått släppdatum...
Du har väl inte missat att min ljudbok nu har fått både omslagsillustration och uppläsare samt finns sökbar på Storytel? Läs mer här.
Behöver du ytterligare hjälp och lotsning vidare i ditt skrivprojekt?
Behöver du ytterligare hjälp och lotsning vidare i ditt skrivprojekt? Jag hjälper dig gärna vidare i rollen som lektör eller skrivcoach, du hittar mina lektörstjänster här.
Nyhetsbrev
Missa inga nyheter på bloggen – prenumerera på mitt nyhetsbrev.
Vanligtvis skickar jag ut ett inlägg per månad. Där delger jag nyheter på bloggen och reflekterar lite allmänt kring skrivande.
Utvalda blogginlägg
Susanne Schemper – författarporträtt
Svenssons buss hemsida
