Schablonen som huvudkaraktär (eller schabloner del 3)
Jaha, så var det dags att reflektera lite kring det här med schabloner igen. Det som började som ett litet oskyldigt inlägg om schabloner i Mytomanen på Madeira blev alltså tre hela inlägg om schablonkaraktärer. Och i dag är temat schablonen som huvudkaraktär.
Bara för att det är lite kul så bjuder jag också på ett utdrag från min kommande bok 75 mil till Berlin där världen också befolkas av en del schabloner (dock är ingen av huvudkaraktärerna skapad som en schablon).
Schablonen som huvudkaraktär - funkar det?
I det första inlägget om schabloner konstaterade jag att huvudpersoner och andra viktiga karaktärer som är med i romanen bör utarbetas med djup. Men stämmer det alltid? Fungerar inte en schablonkaraktär som huvudkaraktär?
I romanvärlden är, som de flesta av er redan vet, möjligt. Och allt beror på genre. Hur många deckare finns det inte med missbruksproblem och som även har förmågan att lösa brott med en skarp hjärna liksom?
Men det finns naturligtvis konkreta exempel. Jag misstänker att de flesta av er åtminstone hört talas om James Bond? I inlägget som handlar om att levandegöra karaktärer skriver jag just om James Bond som huvudkaraktär (du hittar det här), där nämnde jag också Scouting for girls låt som handlar om och punktar ner Bond i en kort text, till exempel: ”Martini in your hand, and that eyebrow that you move”. Bara genom den meningen får jag, som inte ens sett speciellt många Bond-filmer, upp en tydlig bild av Sean Connery i huvudet.
Men i inlägget konkretiserar jag också problematiken med att arbeta med en så ytlig karaktär. Nu tänker en del av er säkert att: ”Vilket problem? Bond har ju sålt bra!” och ja, det är sant. Men bara för att något sålt bra tidigare betyder det inte att en ny version skulle göra det i dag. Nu för tiden ställs högre krav både på skrivandet och karaktärsdjup än tidigare, något som jag tycker är bra att känna till. (Och förresten så är väl ändå Casino Royale en av de bättre filmerna, där har man till och med sett till att ge Bond en lite djupare sida).
Schablonen som huvudkaraktär - ytterligare exempel
En annan schablonkaraktär som fungerar väldigt bra är Tintin. Visserligen har han ifrågasatts på senare tid, inte minst i debatten kring rasism i bl.a. Tintin i Kongo, men utifrån sin tid sett så har faktiskt den kringresande journalisten varit en sanslös bästsäljare. Tintin är dock en väldigt platt karaktär, han har inte så många intressen förutom nyfikenhet och en (visserligen mycket söt) hund. Det är inte en slump att karaktären som gör en inre resa i Spielberg och Jacksons animerade film från 2011 är kapten Haddock.
Allt beror på vad du själv vill åstadkomma med ditt skrivande och i vilken genre du skriver.
Ett exempel på schablonkaraktärer från 75 mil till Berlin
I det här utdraget får ni följa Samuel som precis klivit ut på en okänd gårdsplan efter att ha tillbringat föregående kväll ute på Berlins nattklubbar. Enjoy! (All text är copyrightskyddad)
Höga skratt hördes från ett gäng tonårskillar som ockuperade området runt gungorna. Det var ungdomar i samma ålder som de han brukat undervisa. Samuel såg sig om på gårdsplanen, men ingen annan fanns i närheten. Han tassade in på lekplatsen. Asfalten övergick till sand under strumporna.
”Ursäkta”, sa han på bruten engelska. ”Hur kommer jag till centrum?”
Vilket centrum det handlade om specificerade han inte, förhoppningsvis var han kvar i Berlin.
”Busshållplatsen ligger däråt”, sa en av killarna med kepsen bak och fram på någon blandning av tyska och engelska. Han nickade åt en öppning mellan husen.
”Varför är ni inte i skolan?”
Samuel frågade av vana, men ångrade sig i samma andetag han uttalat orden. Killen knyckte på nacken och plockade fram en cigarett. En av kompisarna var genast där med en tändare. Snart låg röklukten tät över gungområdet. Förmodligen tyckte han att han såg cool ut, killen. Det hade Samuel själv gjort när han varit en bakåtvändkepskille i tonåren.
Killen lät lite rök sippra ut.
”Varför har du inga skor?”
Innan Samuel lämnat lägenheten, som han förmodat tillhörde det rödhåriga trasslet i sängen, hade han gått på jakt efter sina tillhörigheter. Kläderna låg utspridda lite här och var, mobilen fann han under sängen inlindad i en blond peruk. I hallen hängde bara tröjan på en krok. Till slut hade han inget annat val än att lämna lägenheten utan skor.
”De gick ifrån mig.”
Han mätte killen med blicken och plockade fram pipan. Grabbarna sände varandra några ögonkast. Kepskillen hostade till, nickade åt kompisen med tändaren som sträckte fram handen mot Samuel. Samuel tände på, drog några bloss och lutade sig mot staketet. Han var fri nu. Behövde inte föregå med gott exempel längre.
Som ni förstår av texten är det inte Samuel som är schablonen här utan tonåringarna. Fördomsfullt mot tonåringar tycker du kanske? Det är förmodligen inte en grupp, likt pensionärer, som kommer bry sig så mycket om den saken. De sitter ju ändå mest med huvudet i telefonerna liksom. Råkade det möjligen bli fördomsfullt igen? Mot både den äldre och yngre generationen måhända?
Jag hoppas jag lyckats reflektera kring och problematisera det här med schabloner och fördomar tillräckligt i de här tre inläggen. Hergé skrev Tintinalbumen utifrån sin och dåtidens världsbild , många år senare anses att det är schabloner som framställs på ett fördomsfullt sätt. Att helt komma ifrån att läsare tycker oss författare vara fördomsfulla ibland är nog ganska svårt enligt min mening. Och ibland vill man (åtminstone jag) dessutom leka lite med schabloner på olika sätt – bara för att det är kul! Själv gör jag det inte för att såra någon eller peka ut en specifik grupp, men gränsen kan ibland vara hårfin mellan en schablon och ren fördom. Den kan dessutom vara olika för olika människor. Vi får helt enkelt förlita oss på oss själva samt våra testläsare!
Dagens övning - schablonen som huvudkaraktär
Jag återanvänder en fråga från förra veckans övning, men utvecklar den lite:
- Studera din huvudkaraktär – är denne till någon den en schablon?
- Om huvudkaraktären är en schablon: Varför har du valt att utforma honom eller henne på detta sätt?
- Om du ofrivilligt skapat en schablon som huvudkaraktär: Hur kan du fördjupa personligheten? (Använd gärna min text ovan för att se hur jag gestaltar skillnaden mellan schablonerna (tonåringarna) och huvudkaraktären Samuel)
Den sista punkten är otroligt vanlig när jag lektörsläser, jag får i nästan varje utlåtande kommentera hur jag tycker att huvudkaraktär(erna) kan fördjupas på olika sätt.
Länktips - schablonen som huvudkaraktär
Läs gärna mer om James Bond på jamesbond007.se (här finns verkligen allt du behöver veta och lite till).
Du läser mer om Tintin och fördomsdebatten hos sverigesradio, du hittar artikeln här.
Tidigare inlägg om schabloner:
Schabloner del 1 finns här.
Schabloner del 2 finns här (LÄNK).
I inlägget om motsträviga karaktärer reflekterar jag kring att en karaktär som inte riktigt sitter kanske är för mycket av en schablon, kika gärna in här.
UTE NU!
KOMMANDE!
Mina tidigare utgivningar hittar du i bokhyllan på min författarhemsida på jennyhansson.se/bocker. Jag har bland annat skrivit en av årets sommarplågor på ljudbokssidan: MYTOMANEN PÅ MADEIRA.
Under kommande finns också 75 MIL TILL BERLIN, en käck feelgoodroman i lite samma anda som MYTOMANEN PÅ MADEIRA. Dessutom den första delen i trilogin om SVENSSONS BUSS. Du kan redan nu bokmärka den i ljudbokstjänsterna, t.ex på Storytel. Just nu ligger den under kategorin romance, men det är en felmärkning som förlaget lovat åtgärda! (Inte för att det är minsta fel på romance eller för att det inte ingår romantik i boken, men feelgood är ändå en mer passande genre).
Behöver du ytterligare hjälp och lotsning vidare i ditt skrivprojekt?
Behöver du ytterligare hjälp och lotsning vidare i ditt skrivprojekt? Jag hjälper dig gärna vidare i rollen som lektör eller skrivcoach, du hittar mina lektörstjänster här.
Nyhetsbrev
Missa inga nyheter på bloggen – prenumerera på mitt nyhetsbrev.
Vanligtvis skickar jag ut ett inlägg per månad. Där delger jag nyheter på bloggen och reflekterar lite allmänt kring skrivande.
Utvalda blogginlägg
Vinn bok av Monica Ivesköld
Författarporträtt – Michelle Uhlin Lilja
