I dåröns mörker
Kent Klint Engman har tidigare medverkat på sidan både i författarporträtt (som du hittar här). Dessutom lägger han ofta ut olika sorters videoklipp från sina bokprojekt på sociala medier och i ett inlägg där jag skrev om karaktärens röst (du hittar det här) fick jag lov att dela två klipp där Kent läser i sina böcker från “Snuten på dårön”-serien. Nu har Kent nyligen släppt del 3 i serien – “I dåröns mörker” – och självklart vill vi alla läsa och höra mer om karaktärerna i det projeket.
I dagens inlägg delar Kent Klint Engman alltså med sig av dels ett utdrag från boken och dels en video där han gestaltar sina karaktärer. Språket – och speciellt dialekten – är hur underbar som helst! Inte blir det hela sämre av att Kent också tecknar sina karaktärer så livfullt. Det här är helt enkelt inte ett inlägg du vill missa – så häng med!
Utdrag ur Dåröns mörker - kapitel 42 "Lungknuff"
Katta satt vid disken bakom luckan i vaktstugan och stirrade tomt rakt ut i ingenting. Hon mumsade i sig naturgodis ur en nyss överfull påse, som drastiskt minskade i volym. Markel hade påpekat att bara för att det kallades naturgodis innebar det inte att det var så mycket nyttigare. Speciellt om man bara äter nötterna som är doppad i choklad. På det hade hon inte svarat, förmodligen för att hon visste att han hade rätt, och det kunde hon ju inte erkänna högt.
– Du vet väl att du kan sätta i halsen om du hetsäter på dä där vise! utbrast Markel högt, bara en par centimeter från Kattas högra öra.
Katarina Tinderlund flög upp ur stolen och reflexmässigt sög hon in luft i lungorna för att skrika rakt ut då en otuggad nöt fastnade i halsen på henne.
– Ha, ha! Så där snabb ha ja aldri sett dig förr ä! Dä ä lite fart i dökötte ditt ändå trots all skit du stoppe i dä. sa Markel roat, men backade ett par steg ifall hon skulle få för sig att klappa till honom.
Hon gillade inte den här sortens skoj och hon kunde ju bli riktigt arg.
Katta blev högröd i ansiktet, men Markel förstod snart att det inte var på grund av ilska, hon tog sig panikartat om halsen och hon spärrade upp ögonen så han trodde de skulle ploppa ur sina hålor. Hans roade leende försvann snabbt och han fick med ens dåligt samvete.
Åh shit! Va ha ja gjort? Tänk om hon kvamner å kvävs. Hur fan va dä man skulle gö när nån fått nå i halsen nu då?
Han försökte få ihop tankarna kring saker han läst, sett på tv, och lärt sig i skolan, men han visste inte direkt om han kom ihåg rätt, men det fanns ingen tid att ödsla på funderingar. Det gällde att gå till handling för att rädda livet på sin naturgodisätande arbetskollega.
– Kom hit mä dä! Nu ska ja rädda live på dä!
Knappt hade han sagt det förrän han satte sig ner på snurrstolen, greppade tag om hennes armar, samtidigt som han drog henne framåt och fällde krokben på henne. Hon föll huvudstupa ner i hans knä med magen före och han kunde höra hur det knakade i snurrstolens sits på fler än ett ställe.
– Nu kommer ja å utföra ”Henriks lungknuff!” nästan skrek Markel.
Kattas ansikte hade börjat få en svagt blå nyans och hon gapade och hennes tunga stack ut ur munnen. Trots paniken av att inte kunna andas så flög en undrande tanke igenom hennes hjärna.
Henriks lungknuff!… va fan ä dä?
Sekunden senare fick hon, vad hon närmast kunde beskriva som en hästspark i ryggen mellan skuldrorna och den mordiska lilla chokladnöten i hennes hals sköt ut ur hennes gap som en kladdig och brun projektil. Hon förstod att hindret i hennes luftvägar var borta, men hon hade ändå svårt att andas på grund av vad Markel hade gjort mot henne. Trots att hon var skärrad och omtumlad reste hon sig upp från kollegans knä. Han satt där med båda händerna knäppta som om han satt och bad till gud. Markel fick ett lättat uttryck i ansiktet och så gjorde han en liten tafatt rörelse med sina knäppta händer, som för att visa vad han nyss gjort. Han avslutade slagrörelsen med en liten ljudeffekt.
– Katjoff!… å nöten flög ut… Aj äm the rädder of the nöd!
Rädslan Katta nyss känt på grund av sin andnöd förbyttes mot aggressivitet mot Markel.
”SMACK!”
Högerflatsmällen sjöng genom rummet och Markel och snurrstolen stälpte omkull med ett brak.
Det sjöng i örat på honom och det sved på halva ansiktet.
– Va fan gör du din godisklossa? Ä dä tacken för att ja rädda live på dä?
– Rädda live!? Du ä ju dum i hela din krulliga fårskalle. Du höll ju för fan på å döda mä. Hur jävla dumt å barnsligt sjukt ä dä inte å skrämma nån som äter. Du ha ju kunna mörda mej! Varenda idiot vet ju att folk kan sätta i halsen!
– Ja men ja rädda re ju!
– Rädda. Dä va ju du som såg till att ja höll på å kvävas, så dä va väl inte mer än rätt att du försökte fixa till skiten som du va ansvarig för… Å föresten så vet ja inte va du ha lärt dä för jävla första hjälpen… Va fan ä Henriks lungknuff, vilket psykfall ha lärt dä dä?
Osäkerheten och nederlaget stod skrivet i Markels åsyn där han låg på golvet.
– Öh, ja, öh!… mumlade han.
– Ja tror du mena Heimlich manöver, men den görs inte så där… å dä mä å lägga mej över knät å slå mä i ryggen, dä ä så man gör på små barn… inte på vuxna människer, idiot!
– Ja men dä gick ju bra ändå ju. Dä va sista gången som ja försöke å rädda live på dej mä vare sä Henriks lungknuff eller nån Himmlers manöver.
–Heimlich!
– Nä inga hemliga manövrar heller! svarade Markel buttert och reste sig upp från golvet.
– Va hålle ni på mä?
Både Markel och Katta vände sig mot Knujt som stod i dörröppningen. Ingen hade hört honom komma in.
Kent Klint Engman delar karaktärernas röster från Dåröns mörker
Nedan följer ett klipp där Kent delar med sig av sina karaktärers röster i “Dåröns mörker”. Lyssna och njut! Ge gärna Kent en eloge (och såklart lyssna på både den här boken och de tidigare i serien i valfri ljudtjänst).
I tidigare inlägg anger jag att långa stycken dialekt blir jobbigt att läsa. Men ingen regel utan undantag. Den genre Kent skriver i förstärker snarare både stil, ton och karaktärer i hans fall. Och i en röstinspelning är det naturligtvis möjligt att gå loss precis så som man önskar, visst tillför det ett extra lager med både inlevelsen och dialekten?
Kanske förstår ni efter att ha kikat på videorna vad jag menar med att gestalta karaktärens röst. Det görs naturligtvis lite annorlunda i text, men det här med dialoger är ett ämne som inte går att diskutera för mycket!
Återigen ett stort tack till Kent Klint Engman som lånat ut sina filmer till mig! Han berättar mer om sin skrivprocess (och inläsningen samt utgivningen, han gör ALLT själv, en sann inspirationskälla) i det här författarporträttet från tidigare i år: Författarporträtt Kent Klint Engman.
Två unga flickor hittas traumatiserade efter att de utsatts för övergrepp. Poliskommissarie Knujt Maxner börjar frukta att liknande händelser hänt under en längre tid på ön.
Enligt rykten sägs det finnas en hemlig avdelning på sjukhuset, kallad Avdelning S. Knujt och hans assistenter vill finna den hemliga avdelningen, men föreståndaren Eidolf Maschkman kommer aldrig tillåta Knujt och hans vänner att snokar runt på hans sjukhus.
Samtidigt grubblar Knujt på vad som egentligen hände hans före detta flickvän som hittades död i sjukhusets trapphus. Var det självmord eller…? Som om det inte vore nog rapporteras en man saknad… och han är inte den första som försvunnit från ön.
“I dåröns mörker” är 3:e boken om Snuten på dårön och den tar vid strax efter där den 2:a boken slutade. Den är späckad med humor, spänning och en del övernaturliga inslag i samma anda som de tidigare böckerna.
Mer om Kent Klint Engman som skrivit I dåröns mörker
Nyhetsbrev
Missa inga nyheter på bloggen – prenumerera på mitt nyhetsbrev.
Vanligtvis skickar jag ut ett inlägg per månad. Där delger jag nyheter på bloggen och reflekterar lite allmänt kring skrivande.
Utvalda blogginlägg
Jenny Hansson – Författarporträtt
Patrik Ödvall – Författarporträtt
