God jul 2024 önskar Midgårdsormen! – Från AI till läskris
Nästa vecka är det jul och med ens var det nästan nytt år. Det här året har varit omvälvande på många sätt, speciellt som författarresan fortsätter och det är dags att avrunda året. I vissa aspekter löper det på i hundraåttio. I andra går det kanske lite långsammare än vad jag hade tänkt. Hur då undrar du kanske, jag får ibland frågan om hur jag hinner med allt.
Jag vill här reda ut detta en gång för alla. Jag hinner inte med ALLT, allt kostar på i form av planering och struktur samt inte minst PRIORITERING. När någon säger “Jag har inte tid” (hamnar själv i den fällan ibland) så är det alltså en fråga om prioriteringar. När rannsakade du till exempel ditt eget scrollande bland sociala medier sist? Att laga mat, hämta eller lämna på förskolor och skolor eller barnens aktiviteter är inte saker man bör dra in på, men de där lugna kvällarna då soffan lockar och telefonen ropar. Det är då det är svårt att stå emot. Jag vill minnas att jag tidigare har berättat att jag trots att jag inte har tid ibland tränger in ett och annat novellskrivande ihop med romanskrivandet. Det handlar ibland om så lite som 10 minuter på en lunchrast i några veckor så är novellen klar. Utmana dig själv. Vad hinner du skriva på 10 minuter om dagen, fem dagar i veckan, i fyra veckors tid?
Mitt skrivår
Mitt skrivår började lugnt med två novellutgivningar hos det underbara förlaget Belvida Bell, vampyrnovellen Marcos brud och den futuristiska deckarskräckisen Blankt vatten. I maj kom första delen i min serie om Dalskogen, den romantiska feelgoodromanen Perfekta schackrutor och uppskruvade raggartoner.
Utgivningsmässigt blev det alltså en roman i år, vilket är ett bottenrekord eller vad man nu ska säga. Däremot finns andra manus i pipen och det blev desto fler kontrakt inför framtiden. Tredje delen i serien om Svenssons buss, Första klass till Berlin, hittade ett nytt förlag och utkommer som ljudbok 21 januari. Faktum är att den som vill tjuvläsa redan nu kan läsa e-boken som Belvida Bell gav ut och där Snezana Lindskog designat omslaget. Belvida Bell har också hjälpt mig att ordna en tryckt utgåva av första delen i samma serie, 75 mil till Berlin. Serien väntar fortfarande på att hitta sin stora publik, men den kommer alltid att ha en stor plats i mitt hjärta och det är ett universum som är svårt att lämna.
På kontraktsfronten blev det också två nya avtal med Lind & Co, dels en julroman (feelgood) med preliminär release under november 2025 och en antagen pitch för Dalskogen del 2 med preliminär release under 2026. Hänger ni med? Inte jag heller, det går som sagt lite snabbt i svängarna ibland.
Minns ni att jag sa att det känns som att kämpa i motvind, och det handlar helt enkelt om det här med ljudbokens framfart, den här artikeln från Aftonbladet, klicka här, säger det mesta. Ljudboken är här för att stanna. Jag tycker så klart att det här är riktigt trevligt, speciellt som jag säljer allra bäst i ljud. Men chansen att landa en tryckt rättighet minskar och det är så klart sorgligt. Frågan är hur länge förlagen håller ut och hur länge det kommer att vara lönsamt att trycka alls? Som författare vill jag förstås finnas tillgänglig i alla format.
Framtiden - oro eller möjligheter?
Medan dystopikerna (är det ens ett ord? Men ni fattar) larmar om jordens undergång då robotarna tar över är många av mina författarkollegor väldigt oroade över AI:s utveckling och maskinerna kan göra inom branschen. Kommer ljudboksläsarna ersättas till förmån för läsarens eget önskemål om vilken typ av röst hen helst lyssnar på? Kommer läsaren kunna lita på att det är en människa och inte en maskin som skrivit texten? På första frågan är svaret troligtvis ja och på den andra nej. Är det en anledning till oro? Jag undrar ibland hur människorna som stod i mitten av den industriella revolutionen kände sig när maskinerna allt mer började ta över deras jobb. Men människor har så lätt för att blicka framåt i stället för bakåt, för vad kan vi lära av dåtiden och dess oro för framtiden? Att det inte är någon idé att oroa sig innan facit finns. Själv tar jag det hela med ro, för det enda jag egentligen vet är att det är omöjligt att backa sig in i framtiden. Eller hur?
Det finns däremot något som oroar mig på riktigt. Den så kallade läskrisen. Om du söker på begreppet hittar du hur många artiklar som helst om hur illa det står till med våra yngres läsvanor. Ungdomar läser helt enkelt inte som förr. Själv bar jag ensam hem travar med böcker från biblioteken när jag var mellanstadiebarn (och fortsatte uppåt i åldrarna). Läskrisen fördjupar förkunnar oroliga föräldrar, lärare och politiker. Ungdomar vill inte läsa. Men handen på hjärtat. Vem bär skulden på riktigt? Det handlar inte om pliktskyldigt läsande 5 minuter innan läggdags eller att berätta för barn hur viktigt det är att lära sig läsa och ta till sig av sagorna. För mig har läsandet varit ett sätt att få vänner, bli av med ensamheten och för att få känna med olika personer. Jag har lärt mig oerhört mycket, från fakta till empati. Problemet är att vuxna inte föregår med lika gott föredöme längre. Jag återvänder till tidstjuven i början: Mobilen. Mobilen har till och med tagit över läsandet då de digitala medierna svämmas över av ny litteratur. De strömmande ljudbokstjänsterna är tittarnas svar på tv-konsumenternas strömningstjänster där allt ska vara nytt, nytt, nytt och gå fort, fort, fort. Likt något annat vi känner igen … ett socialt medieflöde. Hjärnan är byggd för att ge dig belöningar för snabba kickar. Något du inte får genom att öppna en boksida. Böcker ger dig något djupare, något som din hjärna vid en anblick inte är så intresserad av, men som både du och den tjänar på i längden.
Motarbeta läskrisen som vuxen är ingen quickfix, men det är egentligen rätt enkelt. Lägg bort telefonen, lär och utforska tillsammans med ditt barn. Det kommer ni båda att tjäna på. Svårt att hitta en ingång? Jag och sonen har under hösten läst mycket nordisk mytologi, där finns det mesta drama en ung person kan tänka sig. Vad tycker ditt barn om? Leta tillsammans och lär er ihop!
E-boksomslaget till Första klass till Berlin. Härliga Snezana Lindskog på Belvida Bell förlag står för omslagsdesignen.
Ungdomsromanens framtid?
Jag är med andra ord rätt rejält oroad över läsutvecklingen bland människor. Läskrisen i all ära, men det här går att vända. Om vi vill. Ibland känns det som att kämpa i motvind, för viljan finns inte riktigt. Det ska göras topplistor på böcker barn och ungdomar borde läsa, det ska avsättas mer tid och så vidare. Men viktigast är inte att rangordna klassiker. Det går helt enkelt för långsamt. För att locka ut tonåringarna från Tiktok-bubblan krävs mer drastiska åtgärder.
Med tanke på ovanstående var det så klart ren galenskap att ge sig på ett ungdomsprojekt, speciellt med åldersgrupp över 12 år. Bokslukaråldern ligger mellan 9-12 enligt förlagen och där finns mängder med böcker. Från 12 år däremot läser de inte bestämmer svenska förlag och ger ut en handfull titlar per år. 15+ och unga vuxna (YA-böcker) är ännu värre. Kanske tycker man att de som eventuellt lärt sig läsa vid den här åldern ska läsa vuxenböcker. Problemet är att målgruppen för vuxenböcker ofta är satt rätt högt upp i åldrarna. Vilken femtonåring vill läsa om Berit som slår sig fri från en man som hållit henne tillbaka hela livet för att plötsligt upptäcka kärleken på en semesterort i Spanien? Berits läsare i all ära, men målgruppen är inte en femtonåring från Säffle.
Trots det har jag gjort ett försök att dra mitt strå till stacken. Jag har skrivit en varm och tuff ungdomsroman med rappt språk, modern och med korta kapitel. En bladvändare helt enkelt. Nålsögat då? Kommer jag att klara det? Jag vet inte. Läser ungdomarna tillräckligt? Orkar förlagen bry sig tillräckligt? Den som lever får se. Jag kämpade åtminstone in i kaklet.
Och med det sätter jag punkt för blogginläggen i år. Vi ses på andra sidan! Under tiden vill jag tacka alla som läser och lyssnar! Jag hoppas att ni hänger med in i framtiden också!
Underbar recension av 75 mil till Berlin på Tiktok
Jag avslutar inlägget med en nyligen upplagd video från Tiktok där Sara la Fontaine recenserar min bok 75 mil till Berlin. Jag skrev tidigare att jag hoppas att serien snart finner sin publik. För jag vet nu att den finns där ute! Tack snälla Sara för att du ville läsa och recensera!
@saralafontaine91 Här kommer min recension av boken 75 mil till Berlin skriven av Jenny Hansson 📚✨ Och oj vilken bra bok! Jag ger boken 4/5 stjärnor och kan varmt rekommendera den! Tack så mycket Jenny för att jag fick hem boken för att läsa den och ge den en recension 📚✨ @jennyhansson.se #BookTok #svenskabooktok #swedishbooktok #bokrecension #bookreview #youngadult
♬ som original - joshua_keys_worship
Mer om mig och mitt skrivande
Alla mina böcker finns som ljudböcker och fullständig utgivningslista finns på jennyhansson.se/bocker.
Följ mig gärna på Instagram och Tiktok. Där heter jag @jennyviolahansson!
Nyhetsbrev
Missa inga nyheter på bloggen – prenumerera på mitt nyhetsbrev.
Vanligtvis skickar jag ut ett inlägg per månad. Där delger jag nyheter på bloggen och reflekterar lite allmänt kring skrivande.
Utvalda blogginlägg
Beatrice Samuelsson – författarporträtt
26 May 2023
Susanne Schemper – författarporträtt
13 October 2023