Jenny Elfving – Författarporträtt
Jenny Elfving debuterade år 2024 med den historiska romanen Revor av ljus. Nu i april släpptes hennes fristående uppföljare, En god far. I det här inlägget berättar Jenny om sin skrivresa, om mängden redigeringsresor och om pressen inför att släppa en uppföljare så snart inpå sin debut. På ett öppet och ärligt sätt berättar Jenny om både toppar och dalar i skrivandet. Häng med, vetja!
Min debutroman heter Revor av ljus och kom ut för ganska exakt ett år sedan. Det är en historisk roman med två berättelser som flätas med varandra vartannat kapitel och som utspelar sig på en och samma plats: fyrön Högbonden i Höga kusten. I den nyare berättelsen möter vi Josefin som befinner sig på ön för att jobba med en utställning. Hon fascineras av ett fotografi av en okänd kvinna som hon i sitt något trasiga tillstånd skapar en nästan manisk relation till. Den kvinnan heter Agnes och är huvudpersonen i den historiska delen, som utspelar sig under vintern och sommaren 1914. Hon är lärarinna och kommer till Högbonden för att undervisa fyrfamiljernas barn. Bokens tema är skuld och skam och systerskapets outgrundliga villkor.
“Bokens tema är skuld och skam och systerskapets outgrundliga villkor.”
Den 3 april kom En god far ut. Det är en fristående uppföljare på Revor av ljus och har också två berättelser i olika tider. Serien är uppbyggd så att de äldre historierna hänger ihop men har en ny karaktär i fokus. I En god far möter vi Wilhelm en vårdag i Härnösand 1936. Han kämpar med att gå vidare i livet trots att han har förlorat sin livskamrat. Han har precis börjat se en ny start när katastrofen slår till igen. Då fattar han ett ödesdigert beslut och lägger in sig på stadens mentalsjukhus. Drygt 50 år senare har Mia lyckats få tag i ett rivningskontrakt i det nyligen nedlagda sjukhuset. Hon jagas av vaga minnesbilder av en syster och kan inte bli kvitt känslan av att hennes föräldrar döljer något för henne. Sanningar och hemligheter är temat i den här romanen, samt hur långt vi är villiga att gå för att hålla ihop en familj.
Bild ovan: Föreställande Gådeå sjukhus som förekommer i boken. Foto/Källa: Västernorrlands museum, direktlänk klicka här. Bild i original.
Vad fick dig att börja skriva (och hur länge har du skrivit)?
Jag var länge bara en konsument av litteratur och teater. Men allt ändrades när jag var nyinflyttad i Stockholm. Jag kände inte många här och ville få fler vänner. Jag började gå kurser i improvisationsteater, som blev en stor och viktig del av mitt liv. Impron fick mig att börja våga skapa eget. Hela filosofin bakom improvisationsteater tilltalade mig – att våga misslyckas, att se potential till berättelser i små detaljer och att lära sig att släppa lös sin fantasi. Den gav mig även viktiga kunskaper kring dramaturgi, karaktärsskapande, miljöbeskrivningar och mycket annat.
2018 hade jag tagit tid från mitt lärarjobb för att gå teaterskola och där började jag skriva min pjäs Osårbar, som jag även regisserade och producerade och satte upp i Stockholm under det och det kommande året. Det blev det första jag skrev, sen var det som att en dammlucka hade öppnats. Jag började på ett flertal olika texter och skrev noveller och romanutkast. Året efter började jag skriva på det som skulle bli min debutroman.
Året efter Osårbar fick jag ett vistelsestipendium. I en vecka fick jag bo helt ensam på ön Högbonden i Höga kusten. Den gamla fyrvaktarbostaden har gjorts om till vandrarhem och jag bodde i fyrbiträdets rum i det hundra år gamla huset. Jag var där för att skriva på ett bokmanus, men på Högbonden kom en annan berättelse till mig.
“Jag var där för att skriva på ett bokmanus, men på Högbonden kom en annan berättelse till mig.”
Jag brukar beskriva det som att det var två saker som behövde hända för att jag skulle få idén till boken. Det ena var en iakttagelse. Jag tillbringade mycket tid i vandrarhemmets källare, där det finns ett museum över öns historia. Mycket fanns att läsa om alla de män som en gång arbetat på fyrplatsen. Om alla kvinnor som bodde och arbetade där fanns betydligt mindre. Och bara som en parentes på ett fåtal ställen gick det att läsa om den skola som under några år i början av 1900-talet fanns på ön. Ännu mindre om de lärarinnor som undervisade i den skolan.
Det andra som hände var att jag fick syn på ett fotografi i en artikel om livet på ön. Fotot var taget på farstun till fyrbostaden och där fanns fem personer avbildade, varav fyra av dem var namngivna. Sist i bildtexten stod raden: Damen till vänster är okänd. Den meningen kunde jag inte skaka av mig, den väckte så många frågor: Vem var hon? Varför visste ingen hennes namn? Vad gjorde hon på ön?
De här två sakerna: de frånvarande lärarinnorna och raden om den okända kvinnan hakade i varandra och jag bestämde mig för att börja skriva en bok om en lärarinna som kommer till Högbonden.
Ovan: Bilder från Högbonden. Fotograf: Jenny Elfving
Hur har din skrivprocess sett ut?
Jag skrev på manuset under flera år, mer eller mindre intensivt. Jag arbetar också som lärare och skrev i perioder när jag hade mer tid och ork över. Vissa tider la jag undan manuset helt och hållet för att plocka upp det igen. Jag gick under den här tiden ett flertal skrivarkurser där jag bearbetade manuset och fick värdefull feedback från andra deltagare och lärarna. Det är något som jag starkt rekommenderar att göra. Till slut var det så färdigt att jag kände att det var dags att skicka det till förlag. Att ge upp var aldrig ett alternativ, jag trodde på romanidén redan från början och visste att den här berättelsen behövde berättas.
Hur är du utgiven och hur har utgivningsprocessen varit?
Jag är utgiven på förlaget Historiska Media som sedan några år tillbaka tillhör Bonnierkoncernen. Det är en traditionell utgivning.
När jag fick kontakt med Historiska Media hade jag även ett annat intresserat förlag. Det var en hjälp i förhandlingarna, så vi pratade om saker som fysisk bok vs ljudbok, hur många delar i en tänkt serie som de var intresserade av att skriva kontrakt på redan då med mera. Det som fick mig att välja mitt förlag var i slutändan att de verkligen ville jobba med texten. Jag kunde känna engagemanget för bokens berättelse och att den skulle bli så bra som möjligt. Mycket jobb återstod, fick jag höra, till skillnad från det andra förlaget som tyckte att texten var redo att gå till korrekturläsare direkt. Jag kände omedelbart ett stort förtroende för Historiska Media och jag ville fortsätta jobba med texten, trots att jag jobbat nästan fyra år med det redan. Det var värt att lägga ännu lite mer tid på texten för att få det dit jag ville.
Jag tror vi hade tre rundor med förläggare och kanske lika många med redaktören innan det var dags för korrläsning, sättning och till slut inskickning till tryck. Jag var nog inte beredd på att det skulle vara så många rundor, men jag är jätteglad för det. Det går inte att se allt som behöver göras med en text på egen hand, jag tror i alla fall att det är väldigt svårt, särskilt som ny författare.
Arbetet med det andra manuset gick snabbare. Jag skrev ett råmanus på ett år och sedan jobbade vi ytterligare ett år med samma förläggare och redaktör innan den kom ut.
Jenny Elfings bästa tips till den aspirerande författaren
Jag vet inte hur andra fungerar, så mina tips kanske bara är till mig själv. Men om det kan hjälpa någon blir jag glad. Det handlar om att vara lyhörd på sin egen berättarlust. När du väl känner det där suget, det som kallar eller pockar eller hur det nu känns för just dig, då vet du att du har något att börja spinna vidare på. För mig är det som att det sitter ett litet väsen inuti min bröstkorg med små, små hårda nävar som hamrar på revbenen och säger åt mig att skriva. Den känslan kan jag bara få om jag känner frihet och upptäckarglädje, den går inte att tvinga fram.
Var finns dina böcker?
Revor av ljus fanns i alla bokhandlar och deras nätbutiker. Det jag inte var förberedd på var att böcker ofta försvinner från hyllorna efter sex månader, till förmån för allt nytt som skrivs. Om de inte blir bästsäljare såklart. Så idag går det bara att beställa Revor av ljus på nätet (eller direkt från mig). Däremot kom boken som pocket i början av året och den finns fortfarande i butiker. En god far finns i butik och på nätet.
Skriver du på något nytt just nu? Vad i så fall?
Ja, jag har precis börjat skriva på en tredje bok i serien. Jag upplevde en ganska tuff period precis när jag hade skickat En god far till förlaget för sista gången i januari i år. Det snabba tempot och pressen det innebär att skriva en uppföljare tog ganska hårt och jag var tvungen att pausa skrivandet ett tag. När jag sedan kände att det skulle kunna gå att börja skriva igen, var jag tvungen att närma mig skrivandet otroligt varsamt för att inte skrämma mig själv. Jag ville hitta tillbaka till skrivglädjen igen, upptäckandet av berättelsen och inte känna någon press. Jag skriver därför mycket för hand just nu, det känns bättre helt enkelt. Och jag kallar mina dokument för saker som ”Bara på skoj” och ”Möjlig scen”.
Mer om Jenny Elfving
Författarporträtt: Malin Lindner
Hur den intresserade läsaren kommer i kontakt med Jenny Elfving
Jag finns på facebook https://www.facebook.com/jenny.elfving.9/ och instagram jenny_elfving_writer
Vad läser du själv för böcker? Nämn några favoriter:
Jag läser gärna historiska romaner själv. En stor förebild är Jojo Moyes och en av hennes bästa böcker är Sophies historia. En svensk historisk roman som jag tyckte mycket om är Hjortronmyren av Ulrika Lagerlöf. Just nu läser jag I stort sett mänsklig av Helena Lindegren.
Vill du precis som Jenny Elfving skriva ett inlägg om skrivande eller dela med dig av din författarresa i ett kommande författarporträtt?
På Midgårdsormen publicerar jag gärna gästinlägg och vill du delta så är du varmt välkommen att höra av dig. För att skriva ett vanligt inlägg behöver du inte vara utgiven utan det räcker med ett brinnande skrivarintresse. För att delta i ett författarporträtt behöver du dock ha givit ut minst en bok på valfritt sätt. Du når mig på jenny.hansson@midgardsormen.nu eller genom kontaktformuläret som finns här.
Tidigare gästporträtt i år:
Ewa Basilewsky debuterade nyligen med den historiska romanen Näktergalen från Kävlinge, hennes porträtt hittar du här.
Marina Dubois debuterade under hösten med sin första skräcknovell hos förlaget Belvida Bell, hennes författarporträtt hittar du här.
Tidigare års gästskribenter finns nu på den här samlingssidan, besök den gärna och kika in till fler av mina härliga författarkollegor!
Nyhetsbrev
Missa inga nyheter på bloggen – prenumerera på mitt nyhetsbrev.
Vanligtvis skickar jag ut ett inlägg per månad. Där delger jag nyheter på bloggen och reflekterar lite allmänt kring skrivande.
Utvalda blogginlägg
Författarporträtt – Bianca Zenonsson
Alexander Lundahl – Illustratörsporträtt
