Dolt under isen – en svensk science-fiction med UFO-tema

I min tredje roman med traditionellt förlagsavtal tar jag mig äntligen an mitt favoritämne. Huruvida vi är ensamma i universum. När jag blev fascinerad av den här frågan som ett barn var det bara foliehattar som vågade prata om UFON.

Men i vårt upplysta tidevarv har frågan svängt hundraåttio grader. Sedan den amerikanska militären släppte sina UFO-filmer och de efterföljande kongressutfrågningarna har frågan seglat upp på den seriösa agendan.

Jag minns hur jag läste Whitley Striebers Närkontakt som liten och låg sedan livrädd om nätterna och väntade på att dörren skulle åka upp och rummet bada i kristallvitt ljus innan de förde bort mig till sitt rymdskepp.

Genom åren har frågan mognat och blivit en fascination för rymden. Jag har förstått att hela universum styrs av slumpen och att liv kan uppstå på flera platser, men hindras av de enorma avstånden.

Men i fantasin kan jag låta människorna möta de här märkliga varelserna och forma dem som jag vill.

Det är det fina med kråksången.  Och jag som aldrig ens ville bli författare.

“I fantasin kan jag låta människorna möta de här märkliga varelserna och forma dem som jag vill.”

Visst sa folk till mig att skriva en bok. Men jag visste inte vad man skulle skriva om. Mig själv? Nej, jag är för tråkig och det finns tillräckligt med självbiografier om människor med ätstörningar och problematisk uppväxt,

Mord intresserar mig heller inte. Det sker för många i verkligheten. Därför skriver jag science-fiction och magisk realism. Men jag tänker inte hålla någon pampig postboksöppning inför hundra halvbekantingar på någon bygdegård, eller bjuda en massa folk på billig skumpa. Kanske för att jag inte har så många vänner…

Nej den yngsta sonen fick öppna det bruna bokpaketet. Han trodde att det kanske kunde vara ett nytt glasvisir till sin hockeyhjälm. Döm om hans besvikelse när det bara var tjugofem exemplar av pappas senaste bok.

Jag hoppas bara att berättelsen berör och roar någon, i så fall har jag gjort nytta. Om folk kan släppa sin vardag för en stund och slukas av en berättelse, som jag har skrivit.