Att underhålla en fiktiv hobby (eller två)
Som många av er vet har sommarens tema handlat en hel del om research. Det är dock omöjligt att kolla upp precis allt (speciellt när din huvudkaraktär ska utöva flera fejkade hobbys kan jag säga). Jag hade uppe frågan i ett tidigare inlägg om var balansgången går mellan att framstå som okunnig i skrivandet (dvs. där du riskerar att reta upp läsarna) vs. att låta det hela vara en del av författarens frihet. En sådan liten vattendelare har i MYTOMANEN PÅ MADEIRA visat sig bli akvarellmålningen där jag fått en del synpunkter från riktiga konstutövare. Jag tror inte jag säger så mycket mer om den här saken än att jag i dag delar med mig av en nyskriven text med Rasmus och Patrik i huvudrollerna. Den innehåller inte direkt någon spoiler, men det är mer givande att ta del av texten om man läst eller lyssnat på MYTOMANEN PÅ MADEIRA först. Oavsett… här kommer texten med titeln: Att underhålla en fiktiv hobby (eller två).
Att underhålla en fiktiv hobby (eller två)
Rasmus drämde igen luckan till bilen så hårt att det skallrade. Han sökte igenom fickorna efter cigarettpaketet, men tappade greppet om det då han mötte Patriks flinande ansikte.
”Tuff akvarellkurs?”
Solstrålarna som tidigare skimrat ner mellan knopparna på magnoliaträden hade försvunnit och ersatts av dunklet från molnen som tornat upp sig på himlen.
”Det dök upp nån tant på kursen i dag som hävdade att jag gör fel när jag visar tekniken på staffliet.”
Patriks flin blev om möjligt ännu bredare.
“Är det batiktanten?”
“Schhhh.” Rasmus såg sig omkring på parkeringen, men som tur var fanns det bara ett par i närheten och de var fullt upptagna med att packa in varenda väska de haft med sig i en hyrbil inför en halvtimmesutflykt till stranden. “Du är så förbannat fördomsfull.” Rasmus skrapade skospetsen i asfalten och sänkte rösten. “Men jo, ja … Det var hon.”
”Gör du inte det då?” sa Patrik. “Lär ut fel alltså?”
”Inte fan vet jag”, sa Rasmus. ”Jag googlade på akvarellstafflier och köpte in några stycken. Det var därför jag köpte såna med höj – och sänkbara ben. Man kan fälla ner stödet också så att man målar som på ett bord.”
Patrik låtsades kväva en gäspning.
De tog sällskap tillbaka på gången. Några av magnoliaträdens grenar sträckte ut sig över dem och han var tvungen att ducka undan för att slippa att de skrapade mot kinden. En pust av klor sköljde emot dem, de hade förmodligen fyllt på en ny laddning i poolen. Snart skulle de ha fullt av gäster med kliande utslag på området. Varför lärde de sig aldrig dosera rätt?
”Ja, det var såna jag köpte i alla fall. För hur ska jag annars kunna visa när vi är ute? Nu hävdade tanten att man inte ska använda canvas heller.”
Patrik kliade sig i nacken.
”Nä, det låter rätt logiskt, brukar man inte ha papper till vattenfärg?”
Rasmus fnyste men hejdade sig och sträckte ut munnen i något som möjligen påminde om ett leende till ett par förbipasserande gäster.
”Om du visste om det så kunde du väl sagt nåt”, sa Rasmus.
Patrik slog ut med armarna.
”Jag hade väl ingen aning? Och förresten har du väl målat på canvas hela tiden? Till och med Leah som fått in lite teknik målar väl fortfarande på duk?”
Jo, men Leah visste väl inte bättre. Det var ju han som instruerat henne. Han hade inte märkt att det skulle vara något speciellt med att måla på sådana där färdiga hårda dukar, det hade funkat alldeles utmärkt. Vem skulle ens se någon skillnad? Och nu kunde han inte gärna byta teknik med tanke på att han lärt ut samma under hela våren. Men tanten hade hävdat att färgerna flöt ut på konstiga sätt. Han hade så småningom stammat något om att det handlade om konstnärlig frihet, något som borde duga som förklaring till varje konstnär. En sökning på nätet efteråt hade visat att det fanns de som målade akvarell även på duk, det gick alldeles utmärkt om man förberedde med lite vatten på duken först. Men tanten hade ändå inte nöjt sig, det där med tysta överenskommelser om att tillåta konstnärlig frihet kanske inte gällde just akvarellmänniskor?
”Tja …” Rasmus torkade svetten ur pannan. ”Men tänk om batiktanten skvallrar för nån på huvudkontoret?”
”Hallå där.” En medelålders man med gåstavar rusade fram efter dem. ”Jag vill framföra ett klagomål.”
Bakom honom skymtade en rödhårig kvinna lutad mot en krycka. Hon hade flätor i håret och fräknar i ansiktet. Det var bara den gula särken som saknades för att hon skulle se ut som Pippi Långstrump.
”Var det Peter du hette?” Mannen blängde på Patrik, såg ut att vara en hårsmån ifrån att hytta med staven åt hans håll.”
”Patrik”, sa Patrik.
”Vandringsturen du rekommenderade för att se hortensia var för det första alldeles för svår för min fru.”
Frun hängde med huvudet och kryckan knakade till. Nu var det Patriks tur att försöka fortsätta hålla humöret uppe trots att han med all säkerhet kände för att be gästen dra så långt därifrån det bara var möjligt. En enkel till Antibes hade förmodligen räckt.
”Jag ber om ursäkt”, sa han.
”Men det är inte allt.” Mannens stavspets dunkade mot plattan. ”Vi träffade några brittiska vandrare på turen som hävdade att hortensian inte blommar förrän senare.”
Patrik sneglade upp mot knopparna i magnoliaträdet.
”Jag vill göra en skriftlig anmälan”, sa mannen. ”Tänk om det hänt min fru någonting där ute i vildmarken.”
Vildmarken? Madeira var visserligen fullt av grönska, men så otillgängliga områden fanns det liksom inte på en liten ö där det förmodligen var omöjligt att gå vilse även utan kompass i handen.
”Det här låter allvarligt”, sa Rasmus. ”Jag måste också be om ursäkt, det är jag som är platschef.”
Han tog upp ett hopknycklat kvitto från fickan efter ett nytt inköp av kaviarkex. Han kunde inte gärna skriva något på baksidan av cigarettpaketet.
”Har du en penna, Patrik?”
Patrik langade över en kulspetspenna.
”Jag skriver en anmälan direkt”, sa Rasmus, ”så skriver jag rent den när jag är tillbaka på kontoret.”
”Åh”, andades mannen ut. ”Så fint. Glöm inte att ange att min fru är alldeles utpumpad.”
Pennspetsen hade visst torkat ut och Rasmus förde den snabbt mot tungan innan han satte ner den mot kvittot igen.
”Självklart inte.”
Länktips - att underhålla en fiktiv hobby
Spana gärna in den här tråden där konstnärer diskuterar olika material att måla på.
Självklart ska du inte missa de tidigare inläggen om research:
Introduktion till research hittar du här.
Mer om författarresearch finns här.
Författaren Kjell Stjernholm skriver om sin research i det här inlägget.
FAQ om författarresearch finns här.
Release Mytomanen på Madeira
Release Mytomanen på Madeira: 4 juli 2022 som ljudbok och e-bok på bokförlagen Lind & Co respektive Saga Egmont. Finns där ljudböcker och e-böcker finns. Bland annat:
Mytomanen på Madeira på Storytel (ljudbok och e-bok), klicka här.
Mytomanen på Madeira på Bookbeat (ljudbok och e-bok), klicka här.
Omslag till ljudboken finns till vänster.
Baksidestext: Rasmus är stjärnsäljare på resebyrå och livet leker. Men när flickvännen börjar längta efter villa, Volvo och vovve känns det plötsligt som en lysande idé att söka jobb som reseledare tillsammans med bäste vännen Patrik. Rasmus är flygrädd och har aldrig rest längre än till Nordnorge, så han och Patrik förbättrar varandras ansökningar med fantasifulla lögner. Till sin stora lycka får de jobb på Madeira men väl på plats har de nya arbetskamraterna hört talas om deras fantastiska meriter och de två vännerna får fullt upp med att upprätthålla fasaden. När Rasmus inleder en relation med den norska kollegan Leah är kaoset ett faktum.
Självklart uppskattar jag om du lämnar ett omdöme i de tjänster som tillåter 🙂 Men mest av allt hoppas jag bara att du får en riktigt underhållande läs/lyssnarupplevelse!
PS. Nu är den äntligen ute på kommande! 75 mil till Berlin ...
75 MIL TILL BERLIN, första delen i trilogin om Svenssons buss.
Release: 6 oktober 2022, ges ut av Saga Egmont som ljudbok och e-bok. Läs mer och bokmärk på t.ex. Storytel (klicka här).
Samuel och hans barndomsvänner Joakim och Freddie bor av en ren slump i Berlin. Joakim vill egentligen återvända till Göteborg och jobbet som matematiker, medan Freddie drömmer om att komma in på en musikalutbildning i London. När Samuel kommer på idén att de ska starta ett bussbolag och anordna paketresor till Berlin är hans vänner därav lite motvilliga.
Allt eftersom deras företag Svenssons buss kommer igång sätts en rad av händelser i rullning som kommer att skaka om killarnas liv rejält. Vem är hon egentligen, den enda flickan som någonsin tackat nej till en träff med Samuel? Ska Freddie någonsin fatta mod att bjuda ut den danska receptionisten som han är övertygad om är hans livs kärlek? Och är Joakims vänskap med ingenjörsstudenten Daniel verkligen vad den utger sig för att vara?
Och den största frågan av allt – kommer det nystartade resebolaget splittra trion eller blir det den framgångssaga Samuel drömmer om?
”75 mil till Berlin” är en underhållande roman skriven med glimten i ögat. Men det är också en berättelse om relationer, vänskap och kärlek samt vikten av att kämpa för sin dröm.
Behöver du ytterligare hjälp och lotsning vidare i ditt skrivprojekt?
Behöver du ytterligare hjälp och lotsning vidare i ditt skrivprojekt? Jag hjälper dig gärna vidare i rollen som lektör eller skrivcoach, du hittar mina lektörstjänster här.
Nyhetsbrev
Missa inga nyheter på bloggen – prenumerera på mitt nyhetsbrev.
Vanligtvis skickar jag ut ett inlägg per månad. Där delger jag nyheter på bloggen och reflekterar lite allmänt kring skrivande.
2 Comments
Hannas krypin
Jag gillade det här smakprovet på boken. Vill väldigt gärna läsa resten också. 🙂 Kul att Fredde är uppläsare, jag gillar han som skådespelare.
Jenny Hansson
Hej! Kul att du gillade det! Boken finns att lyssna på (eller läsa som e-bok) på de flesta ljudbokstjänster (dock inte Nextory i skrivande stund eftersom förlaget har någon pågående förhandling med dem). Jag tycker också Fredde är grym, blev så glad när förlaget föreslog honom som uppläsare!