Bokrecensioner
Tja hörni. På måndag är det release för Bröllopskaos på Korfu i ljudbokstjänsterna. Eftersom jag redan varit genom releasevåndan några gånger nu så tänkte jag i det här inlägget reflektera lite kring det här med bokrecensioner.
Bokrecensioner förr och nu
Förr var det mest dammiga recensenter på tidningarnas kultursidor som fick äran att få ett exemplar av bokförlagens kommande bästsäljare. Även Biblitekstjänsts lektörer (populärt betecknat BTJ) har haft förmågan att kunna hissa eller dissa en bok som är ny på marknaden. Men i takt med den digitala tidsåldern (mesozoikum släng dig i väggen liksom) så har recensenterna flyttat in överallt. Till och med i vardagsrummet. De sociala medieplattformarna svämmar över av recensenter som ber om recensionsexemplar. Har de inte tillräckligt många följare läser de och delar betyg ändå. Det går helt enkelt inte att komma undan. På gott och ont. Ett tips från en bokbloggare med tusentals följare kanske kan ge merförsäljning. Kanske. För de är ganska många och det gäller att välja rätt recensent för din bok. (Det här med att skicka ut recensionsexemplar kan vi återkomma till en annan gång)
“De sociala medieplattformarna svämmar över av recensenter som ber om recensionsexemplar. Har de inte tillräckligt många följare läser de och delar betyg ändå.”
Som om det inte vore nog så finns det numera också hur många betygssidor som helst där du som läsare kan ösa ur dig allt du tyckte om boken, ljudbokstjänsterna är här bland de mest frekvent använda. Pia Pendlare, Tusse Truckförare och alla andra kan med andra ord lämna en recension direkt då de har läst eller lyssnat klart en bok. Den här förvandlingen har naturligtvis inte skett över en natt, men den har gått sanslöst fort.
Återkoppling är bra - men inte all kritik
Jag vill börja med att säga att återkoppling är något bra. Själv tillämpar jag testläsare i ett tidigt skede när jag skriver, mer om vad det är skriver jag om i det här inlägget – kolla gärna in det. Men egentligen handlar det om att försöka få en ögonblicksbild av vad några få utvalda tycker om manuset i ett tidigt stadie (råutkast, alla tänkta bitar är på plats och språket kollat). Det är viktigt för mig, för att skicka in en bok i blindo till ett förlag som inte testläst, är som att spela rysk roulette med helladdat gevär. De punkter mina testläsare påpekar är oftast sådant jag reflekterat kring tidigare, men inte alltid. Jag blir blind för min text och min berättelse. Allt som kan filas bort innan förlagsinskick är bra. Tiden det tar för testläsare att komma igenom boken är också en vila för mig som författare där jag inte aktivt arbetar med texten – och avstånd till texten är bra. Ju längre desto bättre faktiskt.
“Jag blir blind för min text och min berättelse. Allt som kan filas bort innan förlagsinskick är bra.”
Däremot har jag från och till fått dålig kritik på mina manus. Dålig kritik innebär inte att boken var dålig (eller ja, det kan det ju göra) – men att kritiken inte är konstruktiv. Dvs. Återkopplingen “Jag tyckte inte om huvudkaraktären” ger mig inget alls. Om testläsaren däremot säger ”Jag gillade inte huvudkarakären, hon är inte tillräckligt sympatisk. På sid. 56 är hon rentav otrevlig och jag förstår henne inte.” Det är fortfarande något som är mindre bra med manuset, men det här går att jobba med. Så även om det är dåligt för boken så är det bra kritik.
Okej. Det finns både bra och dålig kritik. Men borde man ändå inte kunna säga att all återkoppling på en bok är bra och borde kunna få författaren att växa i sitt skrivande?
Att skicka in en bok i blindo till ett förlag som inte testläst, är som att spela rysk roulette med helladdat gevär.
När bokrecensioner blir ett nödvändigt ont
När boken väl släpps ut i strömmen så kommer åsikterna. Från alla. Bra bokrecensioner är så klart trevligt, men det är inte den som sätter sig i hjärtat. Det är de där stickande åsikterna från folk som tycker att boken på något sätt gjort dem besvikna. Det värsta med dåliga bokrecensioner är enligt min lista, i jobbigaste ordning:
- Något i innehållet har ett faktafel, en petitess för handlingen men uppenbarligen något stort för recensenten som retat sig på det. Jag kan inte ändra det här nu.
- Fel målgrupp har hittat boken och hatat den, jag kan inte göra något åt det.
- Dåliga bokrecensioner kan smitta av sig. Jag kan inte göra något.
Som ni märker så är det ett begrepp som går igen här. Kruxet, till skillnad från testläsningsfasen, är att jag kan inget göra! När boken väl är ute så är det enkelt att bli fäst vid statistiken, kolla antal betyg och antal sökningar på sociala medier. Räkna minutrarna mellan bokrecensenternas poster på sociala medier. Det blir en hets efter bra bokrecensioner som kan bli osund. FÖR DEN GÅR INTE ATT PÅVERKA!
“Det blir en hets efter bra bokrecensioner som kan bli osund.”
Det är dock få recensenter som inser hur djupt de kan köra ner kniven i en författare med ett dåligt betyg. För vad vinner man på att dela ett dåligt betyg för omvärlden? Är det en slags hämnd för att personen påbörjade min bok och blev av med några värdefulla minuter av sin tid? Kanske. Att de läste klart och förlorade ännu mer? Kanske. Personen har en allmänt tråkig syn på livet och öser galla över allt? Kanske. Personen hade en dålig dag och det råkade drabba min bok. Kanske. Andra läsare tar en snabbkik på recensionerna, ser kanske inte en den dåliga som fastnat hos mig. Någon annan kanske skrattar åt den: “Hur kan xx skriva så här? Den boken var ju bra!” men skriver ingen egen recension.
Som stående på sidan, som till exempel läsare, så kan man tycka att “äsch, det där får författaren tåla som vill dela sitt verk med omvärlden.” Det får man absolut tycka. Själv har jag en mjuk personlighet, satte aldrig dåliga betyg på några böcker ens innan jag började författarkarriären (har alltid hittat positiva saker med alla berättelser), så jag kommer nog aldrig förstå fenomenet. Visst har jag läst enstaka böcker som inte fallit mig i smaken, men jag har bara tyst lämnat dem bakom mig. Jag har vant mig vid att det kan komma dåliga recensioner. Jag testar olika sätt för att hantera det. Men vänja mig helt? Nej, det kommer jag aldrig göra.
Ibland är det dock lite oklart vad som är en bra recension. Jag har råkat ut för en recensent som skrev väldigt fint om mina Svenssons buss-böcker, men gav låga sifferbetyg. Det skadade mitt självförtroende ganska illa, för jag förstod inte vad jag hade gjort för fel även om en del konstruktivt letade sig fram i recensionen. Det gör det här med sifferbetyg lite lurigt – vad någon tycker är okej kanske för mig är dåligt.
En annan recensent hörde av sig till mig och sa att hon inte ville recensera Mytomanen på Madeira då hon inte klarade av att huvudkaraktären Rasmus ljög för mycket. Om jag propsade kunde hon skriva om den, men då skulle recensionen inte bli bra. Att åta sig uppdraget att läsa en bok med den titeln var kanske inte det smartaste draget i ett sådant läge, men jag uppskattade åtminstone ärligheten.
Mina bästa råd för att hantera (och överleva) bokrecensioner
Alla författare får dålig kritik. Ingen bok är för alla. Men ALLA har möjlighet att hitta din bok. Därför kan du inte mäta din framgång i hur många bra respektive mindre bra bokrecensioner du får. Ibland kan det som sagt också vara lite svårt att utröna vad som är en bra recension.
När jag tecknade kontrakt för del 2 i Trubbel i paradiset, Bröllopskaos på Korfu, undrade den ansvarige ljudboksredaktören om jag hade läst recensionerna så att jag kunde ta med mig kritiken in i bok 2. Missförstå mig inte nu, precis som jag skrev ovan kan kritik vara positivt för det fortsatta skrivandet. Majoriteten av recensionerna är dock dålig som jag beskrev ovan, dvs. inte konstruktiv (delar några sådana längst ner på sidan så att ni får se vad jag menar). Det betyder att jag inte kan läsa dem och ta med mig något vidare i skrivandet. Dessa betyg sänker mig som författare och ger mig inget förutom huvudvärk. Men finns det guldkorn att plocka, så absolut. Problemet är bara att för att hitta dem så måste jag läsa även de andra – de som ger mig ont i magen.
“I slutändan är det du som bestämmer hur du vill utforma din bok!”
Vissa bokrecensioner önskar jag att jag aldrig hade läst, men än värre är att jag inte kan göra något åt det nu när boken är ute. Därför är mitt bästa tips att som författare försöka vända ryggen till, glömma och gå vidare! Lita på dina testläsare, din bok kommer alltid att reta någon. I slutändan är det du som bestämmer hur du vill utforma din bok (Även om det är bra att lyssna på testläsare och/eller redaktör så går det att vara principfast på vissa saker så länge du har ett skäl till det och är öppen för diskussion). Det bästa är förstås att helt sluta läsa recensioner, något som jag försökt göra det senaste – jag låter min man läsa de recensioner som är bra och försöker strunta i resten. Men ibland halkar jag dessvärre dit ändå.
Jag vill också poängtera: DU ÄR INTE DIN BOK! TA INGEN KRITIK PERSONLIGT ÄVEN OM RECENSENTEN GÅR TILL ANGREPP!
Mitt andra sammanfattande råd: GÅ INTE I KLINSCH MED RECENSENTEN, DET ÄR SOM UPPLAGT FÖR PAJKASTNING. Jag svarar aldrig på kritik. I sociala medier tackar jag för recensionen om den är okej eller bra, men det räcker så. Och nej, du behöver inte tacka för en dålig recension (det är lätt att då bli underdånig och be om ursäkt för att personen inte gillade boken – gör inte det!). Bokbranschen är rätt liten, så i vissa sammanhang är det bra att hålla låg profil, bita ihop och försöka komma igen på annat sätt.
Efter att ha fått en del anmärkningar på Rasmus undermåliga akvarellmålningskunskaper i Mytomanen på Madeira så gjorde jag däremot en liten kul grej av det i ett inlägg, en kort nyskriven scen där jag skriver om hur det är att underhålla en fiktig hobby (eller två) ur Rasmus och Patriks perspektiv. Du hittar inlägget här.
Jag avslutar det här inlägget med att dela några av de ”värsta” bokrecensionerna för Mytomanen på Madeira. Klassar alla dessa som en klass 2 i punktlistan ovan, dvs. det här är typiska recensioner för när fel målgrupp hittat boken och på något sätt försöker varna andra för den här hemskheten. Lägg dock märke till hur Hedvig i recension 2 ändå försöker vara lite trevlig i tonen, men ändå ger mig en tydlig känga som författare för att jag förstört upplevelsen från en annars, enligt henne, bra uppläsare.
Bokrecensioner av Mytomanen på Madeira saxade från Storytel
(namnen är fingerade i det fall jag skulle bli anmäld för förargelseväckande beteende eller vad nu folk kan komma på när de blir kränkta då man lånar deras meningar utan att fråga om lov):
“Fördomsfull, tjafsig och barnslig”
– Torkild (2 stjärnor) Torkild ger mig också den äran att märka upp boken som “förvirrande”.
“Trevlig men kanske lite väl fjantig, bra i uppläsare.”
– Hedvig (2 stjärnor)
“Är denna bok skriven av en vuxen författare? Jag har sett högstadieungdomar skriva mer moget… /…/”
– Weine (1 stjärna) Ja, jag kortade lite. Även här får boken sig en känga för att vara fördomsfull.
Jo. Boken har fått jättefina recensioner också! Av de flesta faktiskt. Kul att det finns de som fortfarande har lite humor och inte måste tolka in varje stavelse man skriver negativt! Men de är ju inte riktigt lika roliga att läsa som de här extremexemplen, eller hur? Och sen, jag bara undrar… var finns högstadieungdomarna som skriver på den mogna, språkliga nivå som Weine nämner? Efter att ha tillbringat många år i svenska skolväsendet skulle jag gärna vilja veta, så om någon vet: Tipsa gärna!
Mer om mig
Läs mer om mig och mitt skrivande på jennyhansson.se
Serien Trubbel i paradiset som ljudböcker
Del 2 i Trubbel i paradiset
Bröllopskaos på Korfu har release på måndag! Bokmärk redan nu i ljudbokstjänsterna! Du hittar boken här på Storytel och här på Bookbeat (bokmärk gärna hela serien). Du kan också bevaka titeln på Adlibris, klicka här.
Behöver du ytterligare hjälp och lotsning vidare i ditt skrivprojekt?
Behöver du ytterligare hjälp och lotsning vidare i ditt skrivprojekt? Jag hjälper dig gärna vidare i rollen som lektör eller skrivcoach, du hittar mina lektörstjänster här.
Nyhetsbrev
Missa inga nyheter på bloggen – prenumerera på mitt nyhetsbrev.
Vanligtvis skickar jag ut ett inlägg per månad. Där delger jag nyheter på bloggen och reflekterar lite allmänt kring skrivande.
Utvalda blogginlägg
Om skrivprocessen inför Valpens välde av Tora Greve
Författarporträtt – Bianca Zenonsson
