Att bygga spänning i biografier
I det här inlägget kommer jag att fokusera på något som jag har märkt kan vara en svårighet för författare som skriver biografiskt, då speciellt om hen skriver om egna upplevelser. Dagens inlägg handlar om att bygga spänning i biografier.
Att skriva biografiskt i olika former är enligt min mening extremt inne. Alla författare hämtar säkert i någon mån inspiration från sin vardag i olika former, men just biografiskrivande är speciellt. Jag har i två tidigare inlägg berört ämnet biografier. I första inlägget reflekterar kring hur författare på olika sätt kan skriva biografiskt på olika sätt, antingen om sig själv eller om andra, du hittar det inlägget här. Det andra inlägget blev en liten sammanställning med FAQ om att skriva biografier, men innehåller också några filmtips med exempel på olika slags nivåer av biografier. Det inlägget hittar du här.
Ren biografi eller biografi med skönlitterära inslag?
Mer om skillnaderna mellan ren biografi eller biografi med skönlitterära inslag finns i mitt första inlägg om biografier, men kortfattat innebär en ren biografi ett personporträtt som löper i en berättande form. Tänk till exempel en biografi om Selma Lagerlöf eller Zlatan. En biografi med skönlitterära inslag, eller en skönlitterär bok med biografiska inslag om man nu så vill, är däremot en roman där läsaren får följa en karaktär som lika väl hade kunnat vara fiktiv. Däremot baseras handlingen på sanning, åtminstone till viss del. Jag kommer snart att återkomma till varför jag snarare föredrar termen skönlitterär roman med biografiska inslag.
Det här inlägget riktar sig till dig som skriver skönlitterärt men baserar din berättelse på sanna personer och/eller händelser. I en ren biografi så förväntar sig läsaren fakta, ibland rentav upprapad. I en skönlitterär roman däremot förväntar sig läsaren underhållning. Ja, till och med så pass att nyfikenheten hålls uppe hela romanen. Av den anledningen är det viktigt att du har något mer än enstaka detaljer att berätta om, du måste nämligen få med dig läsaren hela vägen.
Att bygga spänning i biografier
Att bygga spänning kräver att du för det första har koll på grundläggande dramaturgi. Spänningen ska successivt öka längs romanens gång, precis som i en helt skönlitterär roman. Tänk dig ditt (eller den person du skriver om) liv som en rak linje avbruten av några händelser. Dessa händelser är orelaterade till varandra och blir därför lösryckta utan att passa in i en dramaturgisk kurva. Andra människor har levt liv där händelserna accelererar och nästan utspelar sig som en film. Tänk till exempel Marilyn Monroe, det är inte svårt att se framför sig hur hon kämpade sig upp till toppen för att så småningom möta ett tragiskt öde – där det dessutom efteråt uppstod konspirationsteorier kring hennes död. Ett annat exempel är Raoul Wallenberg – numera finns det få luckor i hans historia att fylla, men gemene man fantiserar fortfarande om att han befinner sig vid liv någonstans. Hans levnadshistoria är spännande, och han gjorde en fantastisk resa där han hjälpte många människor att fly undan nazismens utrotning. Spänningen ligger på topp nästintill hela tiden, men kan ändå trappas upp ytterligare då Sovjetunionen gör sitt intåg och tar honom till fånga. Han är fortfarande en hyllad hjälte.
“Dessa händelser är orelaterade till varandra och blir därför lösryckta utan att passa in i en dramaturgisk kurva.”
Och det är dessa hjältehistorier om att kämpa, göra det omöjliga, ta sig till toppen som måste till även för dig som skriver om ditt eller någon annans självupplevda liv. Det här är inte helt lätt och måste också lyftas i ljuset av en annan fråga: Hur mycket får du hitta på? Det korta svaret är att som skönlitterär författare får du hitta på hur mycket som helst. För att kunna sälja in din bok till ett förlag måste du dessutom kunna leverera en viss nivå av spänning.
Måste huvudkaraktären alltid vara en hjälte? Nja, i viss mån. En hjälte kan dock kämpa i vardagen utan att det påverkar en hel värld. Men hjälten måste ha mål, drivkrafter och något måste stå på spel. Speciellt svårt upplever jag att ovanstående kan vara för människor som skriver biografier med skönlitterära inslag. Häng med på begreppen här – författaren vill alltså skriva en bok om sig själv i första hand, men göra det i skönlitterärt format. Fokus på person, egentligen inte skönlitteraturen. Men skönlitterärt skrivande kräver en hel del av författaren, inte minst trovärdighet och struktur som inte alltid finns i din vardag på samma sätt. En framtida läsare förväntar sig att vändpunkterna finns där de ska och att du följer den dramatiska kurvan (jodå, inlägg om detta kommer i bloggen). Det jag har lärt mig av lektörsläsningen genom åren är kortfattat det här: Att lägga skönlitteraturen i andra hand är sällan ett bra drag.
Att bygga spänning i biografier - ett exempel
I Vilhelm Mobergs Utvandrarna så lämnar familjen Småland för att de lider hemma. Men boken börjar inte med att de bestämt sig för att resa. Den låter läsaren vara med och uppleva oåren och nöden hemma i Sverige. Trots att resan över Atlanten är farlig bestämmer de sig för att fara eftersom de bedömer att risken för fler motgångar hemma är större. De har också hört drömhistorier om landet på andra sidan vattnet.
Utvandrarna är väl ingen biografi? Kanske du tänker. Nej, det är lite detta som är min poäng. Biografier om släktningar med skönlitterära inslag är ett vanligt fenomen bland förstagångsförfattare. Författaren tycker kanske att det räcker att skriva att ”Familjen bestämde sig för att pröva lyckan i Amerika”. Men då glömmer man något av det viktigaste i en skönlitterär berättelse: Drivkrafter och mål. Varför ville de lämna? Och vad står på spel? Vad vill de uppnå? Vad väntar dem hemma om de inte åker? Det här är lika viktigt om familjen är påhittad som om de verkligen har levt på riktigt.
Men Moberg överdriver, ingen hade väl sådan otur? tänker du. Mina släktingar hade kusiner på andra sidan Atlanten som sa att de skulle åka. Och så åkte de. Svårare var det inte. Du nöjer dig med den förklaringen. Möjligen dina andra släktingar också som tycker det är kul att du släktforskat. Men den ”vanlige” läsaren gör det inte. Att en släkting uppmanar dig att åka är oftast inte en tillräcklig drivkraft i vanliga livet heller – det behöver vara något hemma som inte står rätt till och pressar på så att det blir trovärdigt att familjen lämnar.
Och när du skriver självbiografi som skönlitteratur så får du vara beredd att göra de dramatiska uppoffringar som krävs – annars är det bättre att du skriver en ren självbiografi, dvs. en redogörelse/fackbok eller vad du nu är ute efter. Din karaktär (dvs. du eller den släkting boken handlar om) bör göra en inre resa och växa på något sätt. Du får ibland ta till dramatiska ytterligheter. För dig är detta verkligheten, för läsaren fiktion.
Den krassa verkligheten, och som jag tror kan vara upprörande för en del att höra, är att förlagen inte kommer att ge ut din (eller dina släktingars) biografi för att du har ett brinnande intresse av att studera kyrkböcker. Förlagen letar efter böcker som kan ge eller maximera en vinst. Jag menar inte att du ska tänka att du ska skriva för att tjäna pengar, få författare har lyxen att tjäna så mycket på sitt skrivande alls. Men det är bra om att vara medveten om att skönlitteratur går mer hem om den dramaturgiska kurvan följs, och det kräver ofta att författaren tänker på gränserna.
Med det sagt så finns det flera sätt att berätta en historia – och du ska välja ditt sätt! Men valet ska vara överlagt så att du väljer den väg som passar din berättelse bäst. Om du har frågor om ditt självbiografiska skrivande så hör gärna av dig eller ställ dem här i kommentarerna!
Finns det inga undantag vad gäller att bygga spänning i biografier?
Självklart finns det undantag! Nästa gång jag återkommer tänkte jag berätta om det här med att till exempel skriva kåserier i stället för en bok med skönlitterära inslag, men också om ett lyckat exempel i romanform där handlingen inte trappas upp enligt den dramatiska spänningskurvan. Så häng med då!
Att bygga spänning i biografier - dagens skrivövning samt länkar
Dagens skrivövning riktar sig till dig som skriver självbiografiskt på något sätt (om dig själv eller någon annan). Följer berättelsen en rak linje eller trappas spänningen upp? Om den inte trappas upp, hur skulle handlingen kunna bli mer spännande?
Läs mer om självbiografiskt skrivande här:
Att skriva biografier, del 1 i min följtetong om biografier finns här.
FAQ om att skriva biografier, finns här (med filmtips).
Kristina Svensson har sammanfattat tio tips för att skriva en självbiografi på sin hemsida dinbokdrom.se, klicka här.
Mer om mitt skrivande
UTE NU!
UTE NYSS! DEL 2 I SVENSSONS BUSS
Den fristående uppföljaren till ”Mytomanen på Madeira” och del 2 i serien ”Trubbel i paradiset”.
Finns där ljudböcker och e-böcker finns. Bland annat här på Storytel och här på Bookbeat (bokmärk gärna hela serien). Du hittar också titeln i nätbokhandlarna, till exempel på Adlibris, klicka här.
Läs gärna mer om mig och mitt författarskap på min hemsida, jennyhansson.se.
Behöver du ytterligare hjälp och lotsning vidare i ditt skrivprojekt?
Behöver du ytterligare hjälp och lotsning vidare i ditt skrivprojekt? Jag hjälper dig gärna vidare i rollen som lektör eller skrivcoach, du hittar mina lektörstjänster här.
OBS!
Jag lektörsläser all skönlitteratur, även de med biografiska inslag. Däremot tackar jag nej till att läsa biografier utan skönlitterära inslag eftersom jag helt enkelt inte kan den strukturen tillräckligt bra för att göra ett godtagbart jobb.
Nyhetsbrev
Missa inga nyheter på bloggen – prenumerera på mitt nyhetsbrev.
Vanligtvis skickar jag ut ett inlägg per månad. Där delger jag nyheter på bloggen och reflekterar lite allmänt kring skrivande.
Utvalda blogginlägg
Filip Lindgren – Författarporträtt
Jobbsökarångest och examensdags?
