Att bygga spänning i feelgoodromaner
Jag läste nyligen en kommentar på Facebook där någon i en grupp konstaterade att det inte finns någon spänningsuppbyggnad i en feelgoodroman. Eftersom den här kommentaren skapade vissa känslor i mig när jag läste det, för det här är naturligtvis brutalt och hemskt illavarslande fel. Finns det fler personer där ute som tänker på detta sätt kring en av mina favoritgenrer i både litteratur och film?
Det måste vi ju i så fall ändra på, eller hur?
Vad är spänning?
Dagens 10 000-kronorsfråga. Ni vet, jag kommer med dem ibland. De flesta av oss kan rätt snabbt konstatera att biljakter á la Speed (japp, jag pratar om actionfilmen här) är en typisk spänningsscen. Spänning är med andra ord enklare att känna igen i en actionfilm. Där kan vi nog alla vara överens. Låt mig ta ytterligare ett exempel, ett riktigt episkt sådant. Slaget vid Helms klyfta i Peter Jacksons filmatisering av Tolkiens Härskarringen. Orcher, människor, dvärgar, alver. Till och med träd som går (ursäkta, jag menar inte att förringa någon ras, enter är den rätta benämningen). Allt blir så himla episkt att INGEN som någonsin sett filmen INTE vet vad jag menar. Spänning i kvadrat, eller hur? En personlig favoritdel av det hela är när Legolas och Gimli räknar hur många orcher de tagit ner. Hade så klart varit oacceptabelt i vilken annan krigsfilm som helst, men orcher liksom? Saruman strösslar ju med 10 000 orch-soldater i var och varannan strid.
Okej. Nu är vi kanske överens om vad spänning är, men vad har de båda filmerna gemensamt? Handlingen i Speed är ganska långtifrån den i Härskarringen, men faktum är att filmerna är byggda på exakt samma sätt. De har inte samma handling, men de funkar och är uppbyggda på samma sätt.
Tror du mig inte? Häng med längre så ska jag visa hur det funkar.
De scener vi förknippar med Speed (Sandra Bullock som försöker överleva bomb på buss) eller slaget vid Helms klyfta (episkt fantasykrig när det är som bäst) börjar inte där. Hade du som tittare blivit uttråkad och gäspat dig fram till ett kanalbyte. Jaha, oj. Någon behöver rädda en buss från att smällas sönder av en bomb. Why should i care? En långörad typ halvmänniska smågnabbas med en kortare sådan variant om hur många av de där krypen som är så groteskt sminkade att jag bara inte orkar mer. Zapp. Kanalbyte.
Filmerna börjar med att bygga upp handlingen kring någon eller några personer som tittaren får känna. Sandra Bullocks rollkaraktär Annie lyckas nästan inte hinna med den aktuella bussen och tittaren får ett personligt band till henne i vardagen. Keanu Reaves som iklädd rollen som Jack jagar efter bomb-boven i dramat är också en person. Filmen bygger upp spänningen i actionscenerna genom att koppla in dig som tittare att känna med karaktärerna. Meningen är att du ska tänka: Men herregud. Detta skulle kunna hända mig. Annie är ju en helt vanlig person som hade otur. Det är också därför filmen är centrerad till henne och de människor som befinner sig på bussen, inte vilka som helst. De blir personligheter. Ergo: Tittaren bryr sig vad som händer dem och hoppas på att de ska överleva.
Filmen bygger upp spänningen i actionscenerna genom att koppla in dig som tittare att känna med karaktärerna.
I Sagan om ringen ska hobbiten Frodo försöka att göra sig av med Saurons ring, ni vet hur historien går. Det är inte en slump att det är just en trilogi de jobbar med här (även om J R R Tolkien skrev boken i ett svep och den inte hade en naturlig dramatisk kurva för en sådan). I första filmen jobbar filmmanuset mycket för att du som tittare ska fästa dig vid Frodo och hobbitarna och senare deras kamrater i brödraskapet.
Med den förkunskapen vandrar karaktärerna vidare och Helms klyfta möter tittaren först efter att också ha lärt känna en del av personerna som bor i Rohan, den mycket sympatiske kung Theodén (åtminstone efter att Sarumans och Ormstungas inflytande slocknat över honom) och hans släkting Eowýn. I filmatiseringen spelas det också mycket på de barn och kvinnor som sitter gömda längst in i berget – om du hade varit där hade det varit du? Eller hade du stått längst fram med svärd i hand för att stirra orcherna i vitögat?
Ett annat knep som filmmakarna också använder för att skapa känslor hos publiken är att alla som kan bära ett svärd måste delta i kriget (av männen), vilket innebär att de sätter in unga pojkar och äldre män. Dvs. ingen är säker. Vem som helst som kan måste delta på detta självmordsuppdrag.
Vi vet alla att Midgård och orcher inte finns, men det här skapar ändå starka känslor hos de flesta.
Så vad har detta med feelgood att göra?
Spänning i feelgood handlar precis som ovan om att få publiken, oavsett om det är i en film eller i en bok, att känna något. Att känna med karaktären. Det innebär inga episka krig mellan orcher och andra raser, men väl att knyta personliga band och skapa en trovärdighet i de händelser som tar del i handlingen. Feelgood är mer baserad på vardagliga händelser och triviala beslut, men kan ändå väcka starka känslor hos en del läsare. Visst, feelgood är en stunds avkoppling från samtiden, men det krävs en del av författaren för att få läsaren att fastna ändå.
Ett toppenbra exempel är serier som Vänner, How I met your Mother eller min egen favorit New Girl. Dessa serier är centrerade kring kompisgäng och deras vardagliga relationer och problem. Men saknar de spänning? Nej, du (läs jag om du inte känner igen dig) tycker att det är spännande att få veta om frieriet kommer att funka, att sitta med skämskudden när du vet att raggningen inte kommer gå hem och så vidare och så vidare. Men jämför också till exempel Speeds centrala frågeställning som tittaren vill få svar på: Kommer personerna på bussen (och då speciellt Annie) att klara sig? med frågor som När kommer Ted egentligen att träffa mamman och vem är hon? i How I met your Mother eller ”Kommer Ross och Rachel någonsin att få varandra” och ”Kommer Jess och Nick att bli ihop (igen)?”.
Kan en kärleksrelation vara tillräcklig spänning för att hålla en läsare eller tittare kvar i berättelsen?
I storleksgrad varierar naturligtvis dessa frågor rätt rejält från kommer någon att dö? Till om kärleksparen kommer att få varann. Men spänningen byggs upp på samma sätt, genom att tittaren lär känna karaktärerna, förstår deras djupare motiv och längtan. Det kunde ha varit dem själva, eller någon av deras vänner. Trots de något banala handlingarna in relationsserier stannar tittarna troget kvar år efter år.
Att skapa djup i karaktärer är förstås en utmaning i sig, men jag hoppas med detta ta död på myten om att det saknas spänning i en feelgood. Detsamma gäller förstås även i en romance som är ännu mer fokuserad på kärlekshistorien i sig.
Nu har jag tagit exempel från filmens värld, främst för att det är enklare att hitta exempel som alla kan hänga med på. Men det funkar på exakt samma sätt vid uppbyggnaden av en bok.
Att bygga spänning i feelgood - Filmtips
Jag skulle kunna lämna så många filmtips här att det rentav blev löjligt, men spana gärna in:
Vänner, länk till imdb här. Har några år på nacken nu, men väl sevärd fortfarande.
How I met your mother, länk till imdb här.
New Girl, länk till imdb här.
för att se hur feelgoodmanusförfattarna på andra sidan pölen bygger spänning av rent vardagliga problem.
Att bygga spänning i feelgood - andra blogginlägg
Tidigare har jag haft en följetong om karaktärer och karaktärsegenskaper, självklart ska du spana in även dessa inlägg!
Del 1, att skapa en huvudkaraktär hittar du här.
Del 2, hur jag byggde en huvudkaraktär hittar du här.
Del 3, att bygga ett persongalleri hittar du här.
Del 4, att namnge karaktärer hittar du här.
Del 5, att levandegöra karaktärer hittar du här.
Del 6, att ha flera huvudkaraktärer hittar du här.
Del 7, om motsträviga karaktärer hittar du här.
Del 8, om bakgrundsinformation hittar du här.
Bonusinlägg om karaktärer – med exempelövning, hittar du här.
Ett juligt exempel på karaktärsmål, med exempel från Sunes jul hittar du här.
Att utveckla huvudkaraktärer - dagens övning med tips
Titta på någon serie du själv tycker om, försök att fundera kring hur manusförfattaren har försökt att förmänskliga och göra karaktärerna igenkännbara.
Det här funkar lika bra i en bokserie förstås.
Bjuder på ett litet utdrag som inte har så mycket med något att göra från just serien New Girl där Nick testar en bokidé. Är det måhända någon som känner igen den?
Mer om mitt skrivande
Läs gärna mer om mig och mitt författarskap på min hemsida, jennyhansson.se.
Nedan ser du min feelgoodserie om Rasmus och Patrik, jag debuterade med Mytomanen på Madeira år 2022.
Behöver du ytterligare hjälp och lotsning vidare i ditt skrivprojekt?
Behöver du ytterligare hjälp och lotsning vidare i ditt skrivprojekt? Jag hjälper dig gärna vidare i rollen som lektör eller skrivcoach, du hittar mina lektörstjänster här.
Nyhetsbrev
Missa inga nyheter på bloggen – prenumerera på mitt nyhetsbrev.
Vanligtvis skickar jag ut ett inlägg per månad. Där delger jag nyheter på bloggen och reflekterar lite allmänt kring skrivande.
Utvalda blogginlägg
Redigeringstips från coacherna (eller att redigera manus del 3)
Uppdaterade prislistor och korrekturläsning som tjänst
